Utricularia sandersonii -återkomsten
De utricularior som beter sig som ogräs är extremt belönande att odla. De sprider sig gärna över stora ytor och i perioder så blommar de oavbrutet. Det enda tråkiga är att de är väldigt små. För några månader sedan dog min lilla sandersonii tillbaka. Sedan dess har den mest varit värdkruka för den förskräckliga brännmossan som lyckades sprida sig i höstas. Men nu har minsann den första blomman för året kämpat sig upp. Jag håller tummarna för att den får sällskap av hundra till om en månad.
Det här är inte sandersonii utan alpina, en mycket större art av ultriculariorna. Den har trivts i sin kruka och bladen har sprängt ut på undersidan. På bladen går det att se den enorma mängd fångstblåsor som fångar små djur och organismer. Tyvärr klippte jag av alla blad ovan jord på denna i samband med en ohyresbehandling och plantan är inte lika imponerande som fångblåsorna.