När det är dags att ta in uteväxterna
Jag hade tur att det blev en varm höst i år. Sommaren har framför allt tagit hårt på mina sarracenior. Först tog jag ut dem lite för tidigt ur vintervilan vilket gjorde att den första tillväxten blev lite eftersatt av kylan. Sedan har de fått sköta sig själva mest under sommaren då jag haft fullt upp med flytten. Tyvärr var det en sommar i princip utan regn vilket orsakade torka och svag tillväxt. Än så länge lever de alla, men jag tvivlar på att de skulle klara min traditionella kylskåpsvila. Varje extra vecka ute tror jag gjort dem gott. Men det har funnits några som har levt upp under sommaren.
Bland annat har jag upptäckt en trevlig sphagnum som klarar blossande söderläge och torka. Och kolla in storleken på huvudet som växer mitt i den lilla purpurea ssp. purpurea. Måtte den sprida sig överallt! Ja, purpurean med.
Min lilla delning av Dionaea muscipula ’Red Dentate’ har färgat upp fint trots sina små, tunna blad.
Jag är också stolt över ’Cupped Trap’ som faktiskt lyckades fånga sitt första och enda byte för säsongen! Jag var länge säker på att jag skulle förlora den men den har kommit igen med råge.
En stor överraskning var att Pinguicula x Weser klarade både torka, söderläge och mild frost.Jag slängde in den där mest för att den ynglar av sig som tusan och jag inte hade annat rum för just denna, men den trivdes bra mycket bättre än väntat.
Håller man på med karnivorer så kommer man snart få en egen, ofrivillig samling av Drosera. Av någon anledning är det sällan odlare specialiserar sig bara på ett släkte, utan det är vanligt att åtminstone ha ”några stycken” av resten med. Och eftersom Drosera sannerligen har vett att sprida sig i alla krukor i närheten så är de numera en ständigt närvarande gäst i princip allas odlingar. Och lyckas du mot all förmodan undvika dem så har du garanterat en eller två utricularior istället.
Mina gäster