God fortsättning med några av mina favoriter -del 2

I mina ögon finns ingen vackrare variegerad hoya än walliniana. Det krävs gott om ljus för att den ska komma till sin rätt. Utan ljus är den ljusgrön/gulvariegerad och jag kan väl hålla med om att det inte ser särskilt attraktivt ut. Men med ljus! Perfektion!

Dessutom upptäckte jag en liten nyårskaramell. Ett litet blomställningskaft som gömde sig i skuggan. Nu är plantan för all del lite ung så sannolikheten är stor att det lilla skaftet kommer förloras, men på nyår är det drömmarnas tid.

För att spinna vidare på fantastiska blad så har två hoyanykomlingar äntligen börjat växa och jag ser fram emot en ordentlig vårsäsong för dessa två. (Som jag har hängande bredvid varandra. För att det ser så härligt ut!)

Slutligen njuter jag av min alldeles egna ”variegerade” nepenthes. De första variegerade kannrankorna dök upp för inte så länge sedan på marknaden och är verkligen populära (och värda sin vikt i guld. Ugh). Tyvärr är det här bara mina alldagliga ventricosa som fått lite vita stråk. Det är med största sannolikhet ett tecken på stress snarare än unika egenskaper (det gula i bladen är en ledtråd) men så länge den fortsätter få det kommer jag njuta av bladvariationen. Hade det varit en äkta variegering hade jag säkert varit missnöjd.