En värdig efterföljare

Till undulata är den otippade hellwigiana. Den här arten bara växer och växer i mina ögon. Under förra årets flytt blev den lite ledsen, tappade sitt blomställningsskaft och stannade i växten. Men så fort ljuset kom tillbaka i vår så började den äntligen visa lite liv igen. Bladen är mörkgröna och blanka med tydliga nerver, nya blad blir läckert rödorange och de äldre bladen färgas in i mörkröd i ljus. Den här står faktiskt i ett norrfönster just nu men ser ändå så snygg ut.

April är en jobbig månad. Det verkar vara vår, men det är så kallt. Ett tydligt tecken på att det faktiskt blir varmare är att waymaniae sätter knoppar. Den blommar pålitligt varje gång temperaturen ökar.

Det här stackars gänget trodde jag var en trevlig tuva med överlevande mossa. Vissa droseror blir rent invasiva om man låter blommorna vara kvar. Som tur är tycker jag om lite vilda droseror bland mina sarracenia. Mindre tur var att de stackarna fick en köldchock i solbadet och numer är ganska hängiga.