Sommarens gamla godingar

Vissa hoyor trivs så bra härhemma att de blommar regelbundet. Det brukar leda till att de aldrig kommer med på bild för att det ofta finns något nyare eller häftigare att fotografera. Och så ofta kommer inte kameran fram. Två av dessa hos mig är phuwuaensis och danumensis, som faktiskt båda fastnat på foto denna gång och kan få sina gallerier uppdaterade. Båda två är väldigt trevliga hoyor som jag inte skulle vilja vara utan.

Hoya phuwuaensis med sina otroligt vackra blad och blommor söta som socker. Det tog ett bra tag för den här att börja trivas, men nu verkar vi ha knäckt koden. Den vill ha det hyfsat varmt och vara omgiven av lite andra växter så den får en lätt höjd luftfuktighet. Får den det blommar den som ett urverk.

Hoya danumensis med sina skira stora blommor. Jag är inte speciellt förtjust i plantan alls, men det här är en av de få arter jag har för blommornas skull.

Hoya davidcummingii får också vara med på ett hörn. Det här är ingen favorit direkt, men en outtröttlig, pålitlig blommare som hos mig har varit extremt anspråkslös och lätt. Det är stor sannolikhet att jag gör mig av med den till förmån för något annat, men hur går det att göra sig av med en så vackert blommande planta? Så den klänger sig kvar. Färgen på blommorna är ganska varierande hos den här arten. Torkar jag ut den under mina omständigheter blir blommorna väldigt ljust rosa, medan gott om vatten ger en djup cerise färg.