Hoya erythrina skulle behöva en egen fanclub
Jag önskar verkligen att den här hoyan kunde få plats bland mina favoriter. Kanske kommer det en dag då den lyckas, men just nu hamnar den lite bakom. Jag egentligen inte varför. Bladen är superba, har allt man kan önska sig och blir mörka i sol och gröna i lägre ljus. Den har absolut ingen doft, men det behöver inte vara dåligt. Klasarna och blommorna är små och håller inte så länge, men blommorna har lysande färg och glänser och gnistrar från håren och de överdrivet många nektardroppar som den ofta producerar. Den blommar hyfsat regelbundet med och verkar inte så bekymrad över ljussituationen. Kanske är det så enkelt att bladen bara behövt vara lite smalare eller längre, eller för all del större, för att den helt skulle kunna till sin rätt. Det finns också olika kloner av erythrina och vissa är säkert vackrare än andra.
Den här erythrinan har precis fått tillbaka sina gröna blad efter en sommar utomhus, men den behåller alltid den röda tonen på baksidan av bladen.
När den flyttade in så blev den sprayad för att inte bära in någon ohyra. Och eftersom vi pratar om stackars erythrina så kom jag mig aldrig av att tvätta av den. Så på bilden nedan är några vita fläckar på de äldre bladen från spraymedlet. Bladen på erythrina kan vara så silvriga så det är svårt att se skillnad även om de riktiga fläckarna är ljust gröna eller lila! Silvret är också mer varierande hos erythrina än hos många andra arter: det kan både flyta ihop till större fläckar eller se ut som det sprayats på med en fin spray. Varför dessa blad inte är mer prisade är svårt att förstå.