julstämning bland växterna

En av de mindre roliga konsekvenserna med att odla lite för mycket är att det inte finns någon plats för säsongsväxter. Det spelar ingen roll hur väldoftande eller vacker julväxten kan vara, på vintern finns det inte det minsta rum för den. Istället får man leta efter lite extra julighet bland de man har och visst finns det om det letas.

Vad passar bättre som julväxt än Dischidia astephana och dess röda lyktor? Den här lilla växten har jag verkligen tagit till hjärtat och få många år med. Extra roligt är det att även den lilla planta jag odlar som vanlig krukväxt har börjat visa upp de vackra större, buckligare och rödare bladen. Den verkar variera sitt växtsätt mellan mindre, platta och oftast gröna blad och de blad som ofta anses typiska för arten, de blad som lägger sig som skålar tätt mot underlaget och kan husera myror i dess naturliga habitat.

Jag har även lyckats odla en liten Dischidia cochleata, men den verkar inte speciellt lycklig. I alla fall ser den inte vidare lycklig ut och den växter extremt långsamt om än alls just nu. Trots det kunde jag knappt tro mina ögon när jag såg att den faktiskt utvecklat ett blomställningskaft och till och med fått några små knoppar. Mer av ett julmirakel än julväxt, men den passar ändå här.

Den här nepentheshybriden har alla färger rätt för julen, men tog kanske en snaps för mycket. glandulifera x veitchii ’Candy’ stod länge stilla innan den började växa. Det här är första kannan och jag såg med förtjusning på hur kannan blev större och större. För att vara den första utvecklade kannan är storleken riktigt bra. Dessutom fick den fina färger, bred peristom och massa hår. Tyvärr verkar den ha fått formen i ett cornflakespaket. Nu hoppas jag att kommande kannor blir vackrare och mer utvecklade och den här kan få vara ett litet julmisstag att minnas.

Hoya subquintuplinervis (albomarginata, long leaves) har den äran att vara årets julros, vilken den nästan gör bättre än orginalet i mina ögon. Är man en hoyaälskare så är man.