Hoya blashernaezii ssp. valmayoriana

Den har stackars lilla hoyan blommade nu i januari för mig. Hoyor som blommar under de mörkaste månaderna förtjänar uppmärksamhet, vilket den här har haft svårt att få härhemma. Den började till och med blomma ut innan jag kom mig för att fotografera. Den hänger härhemma som en påminnelse om att vara måttfull i mitt samlande.

Det finns ett helt gäng med hoyor från Filippinerna som har likartade blad och blommor. De är inte mina favoriter och jag bestämde mig ganska tidigt att jag bara ville ha en eller två -och valet föll på siariae (som också lär vara en underart till blashernaezii) och bordenii. Den första var lätt att hitta men bordenii visade sig vara en utmaning vid den tidpunkten. De få sticklingar som var ute till försäljning var löjligt dyra och så förtjust var jag ju inte i typen trots allt. Så dök en stickling av valmayoriana upp. Fin och stor för 40 kronor. Ja, det kanske inte är svårt att förstå vad som hände. Hem flyttade en inte-bordenii och blev väldigt styvmoderligt behandlad. Alltid i mörkaste hörnet. Lämnad ensam kvar i en lägenhet i 1 månad. Alltid bortglömd vid vattning. Trots utmaningar har den kämpat på och jag blev väldigt förvånad när jag upptäckte knoppar i december.

Idag har jag skaffat bordenii och kan se på valmayoriana med lite snällare ögon. Det är fortfarande en väldigt trevlig hoya som tål misshandel med en väldigt vacker blomma, färgmässigt. Men jag har kvar den för att påminna mig om att inte skaffa växter jag inte brinner för. Det blir aldrig bra och de tillfredställer aldrig det där suget efter *den där* växten som är drömmen för tillfället. Även om det är billigt och praktiskt.