Nepenthes, kannrankesläktet
Min favorit Nepenthes (burbidgeae x platychila)
Det första (väldigt långa) inlägget den här veckan tänker jag ägna åt kannrankorna. Det är ett bra ställe att starta på eftersom det är väldigt enkelt att odla Nepenthes. Odlar du redan tropiska växter med hyfsat ljus så har du allt du behöver för ett tillskott eller två av det här släktet.
Ibland är färgerna allt! Nepenthes eustachya och albomarginata (Red)
Det behövs inte destillerat-, regn,- eller osmosvatten till kannrankor. Vanligt kranvatten duger utmärkt. Ska de odlas i rumsmiljö rekommenderar jag en ganska stor kruka (de flesta kannrankor i naturen har sitt rotsystem rotat i marken där det kan sprida ut sig en del) med ett väldigt väldränerande substrat. Jag använder bark, pimpsten och 10-20% sphagnummossa. Nepenthes får inte torka ut, men det räcker med att substratet är fuktigt. De ska inte stå blött. Det går även att ha torv i blandningen, eller en större andel sphagnummossa. Det viktigaste är att de, precis som andra tropiska växter, inte vill stå i tät blom(ler)jord. Ruttnar rötterna tar det mycket lång tid innan de växter tillbaka.
Nepenthes (spathulata x spectabilis) har en enastående peristom
Sedan finns det också undantag. De jag har stående i självvattnande krukor har jag helst i ren pimpsten med ytterst lite torkad sphagnummossa att hjälpa att leda vattnet. Och min största “Miranda” står i ren torv. Då får den ändå fortfarande runt en liter vatten i veckan, och visar tecken på uttorkning.
Givetvis är min veitchiikultivar från Klein också enastående peristommässigt
Självklart varierar skötselråd med vilken art och vilken typ av hybrid det handlar om. Vissa kannrankor tycker om lite våtare omständigheter, och andra torrare. Vissa är säkert omöjliga att odla utan väldigt specialiserade odlingsskåp. Hur mycket ljus de vill ha varierar också. Men de flesta kannrankorna och hybriderna klarar sig utmärkt som jag håller dem. Sen finns det självklart grader hur mycket de anpassar sig. Skulle jag hålla kannrankorna i ett terrarium eller tropiskt växthus skulle de säkert växa ännu snabbare och behålla fler kannor längre. Men samma sak kan sägas om mina hoyor och orkidéer. Det finns ett visst värde i att ha dem i hemmet även om de inte har så många aktiva kannor.
Nepenthes maxima är en av mina absoluta favoritarter, de blir stora, finns i vackra färger och trivs utmärkt i vårt hobbyrum under LED-paneler. Detta är BE-3067, BE-3543 och “Wavy Leaf, Wicaksono”.
Det går också alldeles utmärkt att ge kannrankor näring. Precis som alla tropiska växter, och växter i näringsfattiga områden, vill de ha svag näring. Det går att ge det i jorden, i kannorna eller som bladnäring. Även om det är trevligt att de lockar till sig de insekter som irrar sig in så är det enklast att ge dem lite näring då och då för att se till att de får i sig så mycket de kan önska sig. Jag har märkt av mycket snabbare tillväxt efter att alla mina numera får lite näring då och då.
Nepenthes ampullaria (Tricolor)
Den omständighet som slutligen kan göra det lite småkrävande att ha kannrankor på fönsterbrädan här i Norden är ljuset. Många vill ha ganska mycket ljus. Ett söderfönster är optimalt, och jag odlar många av mina under lysrör eller LED-paneler. Det är svårt att få en kannranka att trivas i ett norrfönster på vintern utan tillskottsbelysning. De som härstammar från lågländare, och de vanliga oförstörbara hybriderna går nog bra, som x hookeriana, x ventrata och ‘Bloody Mary’, men jag skulle inte förvänta mig några monsterkannor ens av dem i december.
Två x hookerianakloner, x hookeriana (Dark) och x hookeriana (Red). Bara för att de blir mindre än andra kannrankor behöver det inte betyda att de blir små.
En annan intressant kannranka kan vara ‘Louise’. Det är en korsning mellan ‘Rebecca Soper’ och hirsuta. Även om den förlorat mycket av ‘Rebecca Soper’s vinnande charm så får den gärna gigantiska kannor i all sin blekhet. Den får även stora kannor när den sitter ganska mörkt vilket gör den till en bra kandidat att odla i ett mörkare fönster.
Det enda som jag kan tycka är lite krångligt med kannrankor är att de är känsliga för förändringar. Många gånger om man köper kannrankor av odlare (och inte i handeln) har de dessutom odlas i hög luftfuktighet och under så speciella förutsättningar att det blir en total krasch när man får hem dem. I början tog jag det som ett tecken på att de inte trivdes, men idag har jag insett att man ofta helt enkelt får ge dem månader medan de står stilla och vänjer sig innan de kommer igång.
Nepenthes ‘Rob’ är en annan enkel men imponerande kannranka. Jag är inte riktigt helt säker på om det verkligen är ‘Rob’ och vad den kommer ifrån då det finns många väldigt likartade ventricosakorsningar. Så än så länge får den vänta på en sida medan jag grunnar på det. Men ett tiotal andra av mina kannrankor har fått egna sidor idag.
