Ytterligare en moranensis blommade nyligen härhemma
Som tur är gillar jag moranensis. Snälla och lätta. Det har inte varit så mycket Pinguicula här på sistone. Och det beror på att jag gjorde en dödssynd. Några av de växter jag importerade under förra sommaren visade sig ha ohyra. Egentligen inga konstigheter -det är därför man alltid ska karantäna. Men det gjorde att karantänen var upptagen flera extra månader. Men när suget gjorde sig påmint och några pings som jag letat efter dök upp på ebay klickade jag hem dem innan jag hann tänka efter.
Väl hemma insåg jag att karantänen var upptagen av behandlade (och förhoppningsvis ohyresfria) växter, och med mörkret i antågande passade det sig inte att ordna någon speciallösning. Så de fick hoppa rätt in bland mina tidigare Pinguicula som odlas ganska avskilt. Det går väl att gissa vad som hände? Länge var jag inte så oroad, jag behandlade milt och växterna åt mer ohyra än de blev uppätna. Tills vinterrosetterna och deras ofarliga, smaskiga succulenta blad dök upp. På ett par veckor insåg jag att lätt behandling var verkningslöst.
Istället blev det lite äkta ohyresbehandling. Ohyran försvann snabbt, och tyvärr även mycket bladmassa. Jag förlorade ett par arter, men många fick brända och skadade blad och har minskat drastiskt i storlek. Bara trotjänarna har redan hämtat sig och njuter av uppmärksamheten. Nu återstår en återhämtningsperiod innan jag tar fram kameran igen. Så karantäna är bra. Att behandla tidigt vid första tecken likaså. Annars så får man vad man förtjänar!