En vacker gamling

Den här vackra verticillatan tenderar att hamna i skuggan. Först hette den wibergiae och överskuggades av sin häftiga lila syster. Sedan blev den en verticillata där konkurrensen är mördande och att “bara” vara en verticillata inte får någon att höja på ögonbrynen.

Den har vackra, stora, silverfläckiga blad och relativt stora blomklasar som doftar starkt och gott. Den växer snabbt och klarar både mörker och kyla bra där den stått i vårt kyliga sovrumsfönster.

Den saknar bara den där sista lilla egenskapen eller guldkanten som gör att den kan hävda sig i en samling med 100+ hoyor. Trots det är jag glad att den hängt med och ju större den blir, desto mer imponerande blir den.