Det finns ju trots allt mer än hoyor härhemma

Även om vissa av dem skulle behöva ärva hoyornas växtkraft. Det gäller dock inte en av mina gröna maximor som lagt i en växel efter att ha stått stilla efter en omplantering tidigare i år.

Nepenthes maxima (BE3543)

Det här är Nepenthes maxima (BE3543) men den har inte fått en egen sida än. Numret säger heller inte så mycket eftersom flera kloner såldes under det. Men jag hoppas kunna få till en sida snart eftersom dessa verkligen hör till mina favoriter. Det är kombinationen av de mörkare bladen och de ljusa kannorna som får mig svag i benen.

Nepenthes maxima (BE3543)

En annan som travar på är underbara spathulata x spectabilis. Blir man förälskad i de breda, randiga peristomen är det lätt att fastna på vissa signaturarter och kloner som kostar multum och är svåra att få tag på. Men det dräller faktiskt av lättodlade hybrider som denna som kanske inte når upp helt till kannrankornas superkändisars nivå, men inte är så långt borta som man kan tro.

Nepenthes (spathulata x spectabilis)

Det är klart, allt är inte alltid perfekt. Min spectabilis är en sorglig historia. När den kom hade den kvalster, och när den var färdigbehandlad fanns bara några blad kvar. Den fick stå ute under förra sensommaren för att få lite energi, och kom precis igång när den fick trips istället. Efter ytterligare behandling och inflytt hade den inte alls lust att leva mer. Den fick något blad i månaden men som synes torkade kannorna in och den såg mest ut som ett eländigt litet träd (och gör det väl fortfarande). Men till min förvåning satte den också sin första kanna sedan förra sommaren. Kanske kände den på sig att dess plats härhemma satt väldigt löst.


Slutligen en liten fröplanta som arbetar sig upp från golvet. Det här är en av ett par jag köpte förra sommaren. Det är inte ovanligt att jag köper både ett par och tre stycken av fröplantor. Trots allt vet man ju inte om man får ett måndagsexemplar. Dess syskon satte igång genast medan den här hamnade lite på efterkälken. Och när saker hamnar på efterkälken så tenderar de att inte skötas om så bra. Jag hittade det som var kvar av den för ett par månader sedan, och tänkte att jag vattnar upp den och låter den växa sig lite stark så den kunde få ett nytt hem. Men så klämmer den fram en stor vacker kanna som bräcker syskonets. Det får väl bli årets comeback helt enkelt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.