Lågländerna och dess hoyor

Hoya undulata är en ”ultralågländare”

Jag lockar in er med bilderna, och så helt plötsligt får ni ytterligare en wall-of-text upp i ansiktet. Men jag skulle vilja berätta lite om olika odlingsklimat och framför allt om en grupp hoyor som man sällan talar om i form av odlingsanpassningar: lågländehoyorna. Många av våra hoyor vi odlar idag är låglandsväxter. Typiska lågländare är Hoya undulata, Hoya caudata, Hoya megalaster, Hoya hanhiae, Hoya callistophylla… listan skulle kunna göras lång. Gemensamt för dem är att de ofta sägs växa/komma igång extremt långsamt och sedan växa oregelbundet och opålitligt. Rötterna kan dö i princip knall och fall, och rotning och omrotning kan ta evigheter. (Visserligen inte hanhiae, den arten är en tank). Många av mina älsklingshoyor kommer från den här kategorin och jag tycker de har fått oförtjänt dåligt rykte att vara svåra.

Så vad menar jag med lågländer? Många regnskogar växer i väldigt ojämn terräng. Det betyder att klimatet skiljer sig åt på olika höjder. Därför har man delat in höjderna i olika zoner som fungerar som bra riktlinjer för vilket klimat en växt är anpassad att leva i. Självklart finns undantag beroende på speciella områden, eller för vissa växter som kan vara så välspridda att de finns i flera eller alla zoner. Det finns väletablerade engelska termer för dessa zoner, som jag i den här texten översatt till svenska. (lowland, intermediate, highland är de engelska termerna, och finns mer intresse rekommenderar jag att googla på dem). Till lågländerna räknas områden under 1000 meter över havet (öh), och områdena under 500 meter öh räknas ibland till ultralågländer. Mellan 1000-1500 meter öh finns en mellanliggande zon och över 1500 meter öh ligger högländerna (och över 2000 räknas som ultrahögland).

Hoya hanhiae tål de flesta klimat, men ges den förutsättningarna växer den otroligt kraftfullt och kan lätt ta över ett fönster själv.

En stor skillnad mellan zonerna är temperaturen. I höglandet ligger dagstemperaturen på svala 20-25 grader celsius med en nattemperatur på 10-15 grader. Sedan varierar det givetvis där de som växer allra högst upp kan ha en nattemperatur på nedåt 6-7 grader medan de som ligger precis ovanför gränsen nog ligger ganska nära 15 och till och med högre. I mellanzonen ligger dagstemperaturen på 25-26 och nattemperaturen på 15-18 grader celsius, självklart med vissa variationer. Det är väldigt likt vårt rumsklimat. I lågländerna ligger dagstemperaturen på runt 30 grader med en nattemperatur på 20-25 grader. För de nära havsnivån är det ytterligare varmare med dagar på runt 35 grader, och nätter snarare mot 25.

Har man sysslat med Hoya ett tag har det säkert inte gått förbi att vissa arter rekommenderas att odlas svalare. Det trots att de flesta av dessa växter hör hemma i den mellanliggande zonen, snarare än att vara höglandsväxter. Men det är sällan man hör om de hoyor som istället bör odlas varmt. Så vad händer om man då odlar en låglandshoya svalt? Det är ju inte orimligt att man gör det, det är nog få som vill ha en inomhustemperatur på 35 grader för växternas skull.

Tänker man efter, och har kanske lite erfarenhet av att övervintra andra växter svalt, så inser man oftast att växten saktar ner och går lite i halvdvala. Den växer helt enkelt väldigt långsamt och dricker inte speciellt mycket. Trots att temperaturen för oss är varm så är den sval för dessa låglandshoyor och det påverkar deras ämnesomsättning. Med långsam ämnesomsättning blir de också känsligare mot miljöombyte, sjukdomar och andra saker som stör den. En långsamt växt har inte möjligheter att reagera snabbt om det behövs. Den är dessutom oerhört lätt att övervattna ,samtidigt som den inte får torka ut helt, eftersom den har svårt att både ersätta uttorkade och övervattnade rötter.

Hoya waymaniae är också en typisk låglandshoya som älskar värme och stannar i växtern om det blir för kallt.

Så vad ska man göra med sina låglandshoyor då? Först och främst skulle jag vilja utmana tanken att de är opålitliga och krångliga växter. I själva verket odlar vi dem så annorlunda från vad de skulle vilja, att det är inte konstigt att de då och då tappar sugen. När man sedan försöker kompromissa kan det vara bra att utgå från deras naturliga habitat. Även om man kanske inte vill ha 35 grader i hemmet så kanske de kan få den varmaste platsen som finns. Det kanske till och med räcker att skydda dem från de svala nätterna och den lägsta temperaturen? Odlar man dem svalt kan det vara bra att göra förändringar för dem långsamt, långsammare än för andra hoyor, så de i sin halvdvala ”hinner med” att reagera. Det kan också tålas att fundera på att använda ett annorlunda substrat till dem som ser till att de varken torkar ut eller står för fuktigt med tanke på att de dricker mycket mindre än andra hoyor i samma temperatur.

Nu när ni kommit ända hit ner kanske ni funderar varför i all världen man ens skaffar låglandshoyor, trots att de är underbart vackra. Men jag skulle också vilja nämna att i den hetta som råder just nu, när allt annat slokar och hänger, exploderar låglandshoyorna och sträcker sig överallt. Det är värt att uppleva!

(Allt detta gäller givetvis även andra växter som växer i samma regioner, inte bara Hoya)