Den “perfekta” öppningen
Nu skulle man kunna fråga sig varför man gör på detta viset, När en blomma duger alldeles utmärkt halvöppen och vacker. Färgerna och kontrasten gör att min kära SLM-02 genast syns, även i sin halvslappa öppning. Jag ber om ursäkt för den mörka mobilbilden nedan, men jag tycker den illustrerar så väl hur tydligt blommorna syns -och säkert drar till sig insekter i naturen med. Jag passar även på att be om ursäkt för det tunga inlägget, och tillika tunga galleriet på SLM-02:s egna sida.
Jag har flera gånger försökt få den att öppna sig helt. Varför? Nyfikenhet och galenskap, säkerligen. Nu krävs det ju ofta lite timing och en ledig kväll, så det blir inte alltid av. Oftast har jag använt mig av en kombination av mörker och sänkning av temperaturen, och det har fungerat någorlunda, men inte helt. Men efter att ha sett en annan odlares framgångsrika odling av wallichii, som i växtbeteende påminner mycket om denna, bestämde jag mig för att arbeta med luftfuktighet och vatten. Nu har jag inte möjlighet att placera en så stor växt i ett stängt kärl för att hålla fuktigheten uppe, utan istället blev det att spraya den med en fin dimma av vatten varje halvtimme.
Det började väldigt bra. När jag tittade till den så hade den fått till en liten kant, men det blev inte så mycket mer den natten. När kameran och ljuset åkte på tog det inte många minuter innan flikarna började darra tillbaka framåt. Ny sprayning kunde få den att dra upp sig igen, men det var mycket fram och tillbaka för den under kvällen.
Nästa natt hade jag till och med letat fram en mörk bakgrund för att minska ljusåtergivningen, men den var nog alldeles för trött, speciellt efter natten innan. Den fick aldrig riktigt till det. Blomman satt kvar ytterligare ett par kvällar, men det blev inget mer experimenterande.
Som tur var är Hoya sp. Kalimantan (SLM-02) generös med sina blommor så snart var det dags igen, och nu var jag ännu mer förberedd med sprayflaskan. Denna gång tänkte jag inte låta den torka ut mellan sprayningarna och förhoppningsvis inte få den att fastna mellan öppning och stängning med ljuset. Den började lovande men det var helt tydligt så att underdelen på blomman, där vattnet stannade kvar längre, reagerade starkare än överdelen.
Tre av fem veck lyckades framgångsrikt böja sig hela vägen tillbaka, medan de två översta vecken inte riktigt fick till det. Det går att se på fotona att den övre delen också höll sig torrare. Hade jag kunnat ha den i hög luftfuktighet så den inte torkat ut hade den nog lyckats hela vägen runt.
Sedan blev jag lite förvånad hur missnöjd jag blev med nästan-utseendet. Blomman var nog vackrast i det absoluta mellanläget, där spetsarna står rakt ut åt sidorna, men den obalanserande blandade formen var ingen höjdare i mina ögon. Jag vill nog kunna observera den helt utslagna formen vid något tillfälle, men frågan är om inte mellanläget fortfarande kommer vara den vackraste formen.
