Hela tjocka Hoya finlaysonii-familjen

Ibland är det praktiskt att dela in hoyor i grupper som spänner över flera arter. Många hoyaarter har stora likheter med varandra, fast de är olika arter. Rent taxonomiskt finns det flera begrepp för det. T ex finns det mellan genus (som då är Hoya) och arter (som då är de enskilda arterna) subgenus, sektioner, subsektioner och serier, som i fallande hierarki är olika typer av grupperingar man kan göra inom ett släkte (=genus). Det har föreslagits flera typer av sektioner för Hoya, och jag kommer inte beskriva någon av dem här (så ni kan andas ut!) men principen är så att man har en art av Hoya som får företräda sektionen, trots att sektionen innehåller fler arter.

Det här sättet att indela växter har inspirerat även oss andra som inte sysslar med taxonomi, vilket har gjort att vi ofta pratar om grupper eller typer (som inte är officiellt) som kan leda till förvirring. T ex pratar jag ofta och gärna om finlaysonii-typer, eller finlaysonii-gruppen, eftersom jag har en speciell förkärlek för dessa växer. Det betyder inte att de alla är arten Hoya finlaysonii, utan att de alla tillhör den gruppen och har snarliknande blommor och blad. De skiljer sig åt, ibland mycket tydligt, men sätter man dem bredvid en carnosa eller lacunosa så ser man att det finns ett släktskap därimellan. Det inbegriper arter som callistophylla och deykeae, men även ett antal oidentifierade kloner som sp. Borneo Gunung Gading. Det kan vara lite förvirrande, speciellt som det ofta är noga att inte klistra på ett artnamn på en okänd Hoya, att börja svepa sig med inofficiella grupper, men det har en viss poäng -framför allt när det kommer till de oidentifierade hoyorna.

Som sagt älskar jag gruppen och min stora utmaning är att inte skaffa ALLA (för det är en vanlig grupp med oräkneliga kloner i omlopp) utan försöka plocka russinen ur kakan. Jag har ett antal, det är jag inte skygg att medge, även om inte alla har presenterats här än. En av de som tillhör gruppen och debuterade under våren var den vackra Hoya sp. (AH021).

Den är lite opålitlig i utseendet, men får man till det får den underbart vackra rundande blad. Blommorna är typiskt finlaysonii-gruppen och doftar så gott så av citron.

Den andra debutanten är knappt mer än en stickling i all ärlighet, men den tänker visst spendera resten av livet med att bara blomma, så då får jag väl vara nöjd med det. Hoya sp. Borneo (EPC-953) har vackra breda blad med ett glest nervmönster, och en väldigt färgrik blomma.

Den tredje tillhör det gäng hoyor som ofta benämns “Teddy Bear” och förmodligen kanske blir en egen art i framtiden. Den utskiljer sig med sin fantastiskt luddiga blomma. Den klonen jag har verkar faktiskt få gröna blommor, men luddet får dem att se gula ut. Väldigt speciellt, även om de likt många i gruppen lider av att få alldeles för små blommor och blomklasar. Det är allt tur för dem att deras blad är helt fantastiska.