Nepenthes spectabilis och maxima (Wavy leaf, BE3543) har fått några ord skrivna om sig
Även fast det inte var så mycket att tillägga, egentligen. Båda väldigt olika och vackra på sitt sätt, även om jag älskar maximan och ännu inte bestämt mig om spectabilisen förtjänar att stanna så länge till. Å andra sidan: med denna klon av spectabilis, vem behöver en mollis egentligen?
Nepenthes maxima (Wavy leaf, BE3543) får väldigt strategiskt placerade nektardroppar. Men är man stor behöver man nog vara lite glupsk med. I all ärlighet så fångar faktiskt inte maximan så mycket härhemma jämfört med andra. Jag misstänker att de säkert är anpassade efter olika typer av byten, och härhemma finns mest småflugor och inga myror.
Min veitchii (Murud Striped x Candy Striped) har fått en ny kanna, men denna gång blev färgerna lite tråkigt bleka. Jag hoppas det är en reaktion på sommaren och de får bättre färg i vinter, och inte att den börjar bli lite urvattnad. Fin är den oavsett, tycker jag. Dessutom fick en kusin till den flytta in i vår som jag väntar med spänning på att den ska växa upp.
En annan som också fått en ny kanna var givetvis glandulifera x veitchii ‘Candy’. Denna gång inte riktigt lika stor som förra, men mycket tjockare. Jag har inte bestämt mig om det är en utveckling jag gillar än, men å andra sidan, sett till historien, så kommer nästa kanna ändå säkert vara helt olik den förra. Den fick också en välbehövlig uppfräschning av sin sida.
eustaschya är förstås alltid “on fire”
Även Nepenthes (ventricosa x (maxima x talangensis)) är väldigt trevlig just nu. Även om dessa kannor aldrig kommer bli speciellt stora Har de så fina kontraster och passar med de smala bladen. Tyvärr verkar den ha förlorat sin “husspindel” som vandrat vidare. Till skillnad från maxima är den en skicklig jägare hemma och har inte lidit av att dela med sig.
Ett gammalt foto på den söta spindeln
Det har ju även blivit en hel del nytt i år, men det mesta håller fortfarande på att vänja sig vid sina nya förhållanden. Förhoppningsvis kommer jag snart kunna visa upp dem. Undantaget är den här BE-hybriden, spathulata x jacquelineae. Supersöt liten gynnare jag hoppas ska bli riktigt häftig om ett par år.
