Hoya obscura -Att locka fram de röda bladen (3)
Nu har det här inlägget dröjt en del, av samma anledning som jag kan skriva det. Men nu äntligen blev det klart. Hoya obscura är en av de hoyorna som får helt fantastiska röda blad -kanske de bästa i hela släktet. Många hyllar Hoya ‘Sunrise’s blad -med rätta- men i det här fallet så överträffar föräldern barnet. I alla fall under vissa omständigheter. I ‘Sunrise’s ringhörna finns egenskapen att den är en väldigt följsam Hoya. Den är lätt att få växa, lätt att få i blom, och lätt att få röda blad på. I kontrast är det inte ovanligt att odlare av obscura sliter sitt hår. De som odlar den framgångsrikt hävdar att den är lätt, men för många kan den vara tjurig både att växa och få till de vackra röda bladen: till och med i söderfönster kan den hålla sig strålande grön. Men får man till den så är den en skönhet: blomflockarna är större och mer väldoftande än ‘Sunrise’s och bladen är mycket blankare och större, med mer regelbunden form.
Inte bara bladen kan vara oregelbundna hos ‘Sunrise’ Även blomflocken varierar i storlek. Ofta är flocken dimensionerad efter mycket färre antal blommor (ungefär som hos lacunosa) men får lika många blommor som obscura. Resultatet blir att flocken blir mycket rundare för att få plats med alla blommor, trots att båda föräldrarna har någorlunda platta blomflockar. ‘Sunrise till vänster och obscura till höger’.
Det finns många olika kloner av obscura som säkerligen skiljer sig åt i hur gärna de blir rödfärgade. Vet man inte vilken klon man har kan det därför vara lite svårt att veta vad som krävs. Alla kloner jag har odlat har haft förmågan att få röda blad, men det sägs också att det finns kloner som aldrig blir röda. Så det kan vara bra att ha i bakhuvudet. Men när de blir röda!
Den här klonen har jag visat tidigare, men då i sin gröna skrud.
Den egenskap hos mig som alltid varit drivande för att få obscura rödfärgad är torka. Hoya obscura är en synnerligen torktålig Hoya, och jag tror många som misslyckas med den helt enkelt vattnar för mycket. Står den väldigt ljust kan man vattna en hel del (eftersom den då kan växa mycket snabbt), men det innebär även att bladen tenderar att hålla sig gröna. För att få röda blad behöver obscura alltid bra ljus -men den behöver också en viss balans mellan fuktighet och ljus.
Den här klonen av obscura har rötter som inte har några problem att överleva i rumsluften men har lätt att ruttna om den odlas i för blött substrat. Som tur är omrotas obscura lätt om olyckan skulle vara framme.
Vill man experimentera med torka och röda blad behöver det gå försiktigt till, eftersom ingen växt vill torka ut helt -det handlar om att se till att det blir mindre fuktigt snarare än torrt. Det är väl värt ett försök med de växter som är suckulenta, det vill säga har lite hårdare och tjockare blad. Men en nackdel med att odla den torrare är att den också blir långsammare (i alla fall i rumsklimat). Jag klippte en del sticklingar av denna i augusti, så det knappt var något kvar mer än den äldsta klumpen blad. Efter det satt jag den på torkdiet. Den har visserligen blommat, men bara växt två nya blad. Dessutom väntade jag på att blommorna skulle öppna så jag kunde ta bilder till det här inlägget, och blomflocken tog hela 8 dagar längre på sig att utveckla sig än vanligt. Nu bytte den miljö vilket gör den extra långsam och jag förväntar mig lite mer blad under vintern, men vill man snabbt få en större planta är inte torkdiet något att rekommendera.
Här tillsammans med en annan obscura som tenderar att bli lite mindre röd (fast skillnaden är ganska försumbar när väl bladen färgat ut helt). Den växer mycket snabbare, förmodligen för att den har stått där några månader längre och vant sig bättre. Efter sommarens nummer av Hoyatelegrafen där obscura presenterades återupptäckte jag min kärlek för obscura, och jag har nu några nya kloner på tillväxt. Jag hoppas kunna visa upp dem tillsammans om något halvår, så jag tänker inte skriva mer om dem nu.
