Ljusen i mörkret
Samma gamla vanliga utmaningar dyker alltid upp under hösten. Med minskad ljusnivå behöver vattningen anpassas för att inte rötterna ska ruttna, och med minskad vattning och ljus behöver även temperaturen vara lite lägre. I vanliga fall inga större problem, men den här varma hösten har absolut behövt extra vädring hemma hos mig. Nu är vattning en av mina sårbara punkter, och tack och lov står majoriteten av mina växter under lampor, vilket betyder att ljuset är stabilt året om och vattningen inte behövs anpassas så mycket. I mina fönsterplatser utan lampor sker en höstmigration: känsliga växter får flytta in under lampor, och de där som kan tåla en övervattning eller två får flytta till fönster under vintern. Med hösten dyker även ohyran upp hos mig: nykomlingarna som har stått i karantän under varma, goa sommaren (för ohyran…) börjar visa upp angrepp och med växterna som flyttas in följer trips, bladlöss och kvalster. Även om det är lätt att gripas av panik om man upptäcker ohyra är det samtidigt positivt att det är förutsägbart. Hos mig brukar jag passa in det så att nykomlingarna under vår och sommar som visar sig ha ohyra kan få sin behandling samtidigt som de som flyttar in (jag behandlar alla mina som flyttar in oavsett om jag ser något eller ej).
Samtidigt börjar höstblommarna sina massblomningar. Hoya linearis och Hoya nummularioides är helt fantastiska på hösten, och det trots att båda mina plantor har växt ur sina krukor och regelbundet torkar ut för mycket och är ganska slitna. Resten av året är jag inget större fan av dessa två arter, vilket kanske är en anledning till att de inte blivit underhållna eller fått extra vatten. Men jag tycker ändå båda är värda att ha på grund av dessa tre månader, oktober till december, när de ständigt står i blom.
Hoya linearis doftar av citronparfym på kvällarna från sina många, många klasar. Tittar ni noga på bilderna går det att se att tipparna på bladen är bruna. Det är ett säkert tecken på för mycket uttorkning hos linearis. Får linearis gott om ljus så tål den dock det mesta, även om det kanske inte blir den vackraste plantan. Odlas linearis mörkt behöver man vara väldigt noga med vattningen och se till att temperaturen är sval, annars tenderar den att bli ledsen.
Hoya nummularioides får mycket vackrare blomning, i mitt tycke. Även om klasarna är små så blir kontrasten mot de mörkare bladen tydligare och den har en liten färgklick i den rosa mitten. Dessutom doftar den rosträdgård, och hänger i mitt badrum som därmed doftar underbart mellan oktober och december. Hoya nummularioides är en underskattad överlevare och klarar sig genom nästan vad som helst.
Även om pauciflora inte är någon massblommare på samma sätt som linearis och nummarioides så börjar blommorna dyka upp nu med till hösten. Pauciflora är en favoritdoft hos mig, och när väl några blommor är utslagna samtidigt i köket sitter jag gärna där och njuter.
