Jakten på den gula Hoya flagellata (del 1)

Vad passar bättre på påsken än sagan om den här gula lilla Hoyan? Egentligen, så här i efterhand, skulle jag vilja säga att åtminstone någon av de vanliga vita klonerna faktiskt är bättre att odla än någon av de gulaaktiga. Alla växer ungefär lika enkelt men blommorna är enklare på den vita klonen jag började med. En egenskap flagellata har och delar med en del andra hoyor är att blommorna öppnar sig till kvällen/natten och stänger sig till morgonen. De gulaktiga jag har odlat har jag behövt i princip fota mitt i natten för att dokumentera blommorna fullt öppna, medan den vita öppnade sig tidigt till kvällningen och kunde beundras innan läggdags.

Med det sagt, den vita flagellatan lyckades aldrig riktigt stå sig i konkurrensen mellan de olika caudata, aff. caudata och liknande arter (som phuwuaensis och soidaoensis). Så jag började se mig om efter en bättre klon som kanske skulle kunna stå sig bättre, och genast föll ögonen på den med gula blommor, såklart. Men hur få tag på den?

Det försvårades förstås av att flagellata insamlats i flera omgångar, och många av klonerna finns i odling. Även om man undantar de vit-blommande, så verkar det finnas minst två som kallas yellow. En som med stor välvilja kan kallas yellow -den är snarare gulaktig än gul- och en ordentligt gul. Det finns flera insamlingsnummer, men i detta fall så verkar det snarare vara hindrande. Jag noterade tidigt att flera riktigt gula hade insamlingsnumret SR-2012-051. Men det numret har jag ofta sett på en vanlig vitblommande flagellata, i alla fall här i Sverige, så det vågade jag mig inte riktigt på att införskaffa. Ytterligare en flagellata yellow hade insamlingsnumret SR-2010-002, och i mina ögon verkade det vara den gulaktiga snarare än den gula, och det gav mig i alla fall ett nummer att undvika. Till slut bestämde jag mig för att beställa från AHhoya i Thailand. De hade två flagellator med bilder på hemsidan, en yellow och en gold, där gold såg ut att vara den riktigt gula.

Hoya flagellata (gold)

Hoya flagellata är lättblommad, och snart väntade jag med spänning på att de första knopparna skulle slå ut -och döm om min besvikelse när de inte alls var gula. Första gången den blommade kunde jag inte ens med bästa välvilja få den till att vara gulaktig. Efter lite frågor och diskussioner fick jag klart för mig att den var lite ostabil i färgen, och kunde bli gulare. Så jag prövade olika odlingsomständigheter, och till slut fick jag den faktiskt till att vara gulaktig. Samtidigt kunde jag inte förstå att denna kunde bli så pass gul som en del visade upp. Så jag prövade ytterligare ett par kloner: en köpt som flagellata (yellow) och en som flagellata (SR-2012-051). Den förstnämnda var med största sannolikhet samma som Hoya flagellata (gold) som jag redan odlade, och den sistnämna blev vitblommad. Jag gav nästan upp, och trots allt dög nog Hoya flagellata (gold) åt mig. Den är vansinnigt blomvillig och får söta små blad i samma miljö andra flagellata får medelstora blad.

Den bästa färgen jag fått ut på den här klonen än så länge

Baksidan på blommorna ser väldigt mycket ut som hos den vita: mycket rosa och benvitt, alldeles oavsett hur gulaktig blomman är på andra sidan

Hela plantan är dock väldigt delikat och blir vacker med sina tunna rankor och små blad. Jag förväntar mig att plantan blir mer och mer imponerande med åldern.