Hoya waymaniae

Det här är en gammal klassiker som har väntat en hel omplantering för länge på uppdatering. Hoya waymaniae har alltid varit enkel och snäll mot mig. Förra sommaren stod den fortfarande i samma kruka den en gång planterades i 2016, en lerkruka som mest innehöll rötter. Under den värsta hettan kändes det som jag behövde vattna varje dag, och ändå stannade den till i utveckling och satt mest och blommade då och då. När jag knäckte stödet av misstag på den beslutade jag mig för att den skulle få en omplantering. Dubbla volymen och en plastkruka på det tänkte jag skulle räcka.

Det här är en av de få hoyor som fortfarande står i jordblandning hos mig. Anledningen till det är att rotklumpen helt enkelt var för massiv för att anpassas till något annat. Istället fick den ny luftig jord kring kanterna och på toppen, och ett dubbelt så stort stöd. Det var någon gång i juli. I sommarhettan blev den minst sagt överlycklig, och i oktober hade den fått säkert en tredjedel så mycket bladmassa som innan omplanteringen, och många fler blomställningsskaft.

Det tråkiga för mig var att med en större planta så går givetvis mer vatten åt… och var jag inte där och duttade var och varannan dag igen så låg den på golvet till helgen, då krukan blivit så lätt av uttorkning att hela plantan välte. Bistert hoppades jag att den skulle sakta ner, men i november hade jag tröttnat på att städa upp på golvet nedanför fönsterbrädan och då blev det en ny omplantering, denna gång i en självvattnande kruka som behöll vattnet lite längre. Jag säger lite längre, för det verkade det som problemet var löst, men nu sitter jag här igen och inser att den behöver åtminstone en vattning till i veckan för att inte torka ut för mycket. Det hela vore ju snabbare löst med att helt enkelt klippa bort en stor del av plantan, men det är få plantor som hanterar ett söderfönster med dålig ventilation så väl som waymaniae, och snyggare insynsskydd är svårt att skaffa.

I gengäld så blommar den konstant. Blommorna är oftast orange, men har visat sig variera lite i färg beroende på humör. Det är jobbigt att hålla stora plantor med det de behöver, inte minst i form av ljus, men lyckas man tycker jag att de är betydligt mer robusta, blomvilligare och förstås vackrare än de jag medvetet håller nere i storlek.

Både blomman ovan och nedan kommer från den här plantan