Så hur många burbidgeae-hybrider behöver man egentligen?

Alltid en till, tydligen. Jag är väldigt förtjust i hybrider med Nepenthes burbidgeae. Själva arten ska vara krånglig och långsam (har jag hört) men den nedärver ofta en vacker peristom med fin kontrast och ger ofta ett fint inslag av ljusa färger i kannorna. Jag har flera kannrankor med burbidgeae som ena föräldern, och har tyckt att det räckt. Det finns ju en oerhört mängd hybrider i odling, och när man väl fått tag på några med den typ av kannor man gillar är det roligare att skaffa något helt annat än något nästan likadant. Men så såg jag denna kultivar, mellan burbidgeae och campanulata, och blev så oerhört sugen. Nepenthes campanulata är också en kannranka jag varit intresserad av, men alltid fått hamna på reservlistan. Den får fint formade kannor och rankar inte som de flesta arter, men är tyvärr helgrön eller gröngul. Jag föredrar ju lite mer färg, kan man säga. Men en kombination av dessa? som får kannor med stort inflytande av campanulata, men lite färg från burbidgeae?

Jag plågade mig själv med valet när Borneo Exotics skickade ut ett gäng som fanns till salu från många försäljare förra året, och när jag slutligen föll till föga blev det lite lustig väntetid innan den äntligen kom hem. Jag trodde faktiskt det skulle bli så att den inte skulle komma till slut, men i november förra året kom den. Och jag är överförtjust i den.

Eftersom den kom så sent på året så hade jag inte så mycket material kvar, så den fick hoppa ner i ren pimpsten med ett gäng näringskulor ”så länge”, som jag tänkte då. Sedan blev det aldrig av att plantera om den. Men den har trivts fint och både anpassat sig och växt väldigt fort, i mina ögon. Den första kannan med den underbara rundade peristomen öppnade sig just och jag har nog petat på den ett antal gånger om dagen.