Variationer inom arter

Nu är det dags för ett lite långdraget inlägg igen, men jag hoppas det kommer vara värt att läsa igenom. För oss som odlar Hoya är det ännu så att många av de vi odlar är kloner av vildinsamlade arter. Jag tror det har gjort att många odlare faktiskt har en mycket bättre ide om arter och släktet än vad odlare av andra kultiverade växter har. En bieffekt av det är att när släktet studeras närmare och nya tolkningar eller fynd görs kan vara svårt för oss hobbyodlare att hänga med i svängarna. En av de stora frågorna är vad som utgör en art inom Hoya. En art är ju ett paraplybegrepp för en grupp individer som liknar varandra väldigt mycket och förökar sig med varandra, och därmed delar en stor genetisk likhet. Samtidigt så är inte alla individer lika i en art, utan skiljer sig åt. Hur släktskapet utreds och framför allt vart gränsen dras mellan två arter, som båda har en variation inom sig, kan variera stort.

Vi människor är väldigt bra på att hitta likheter eller skillnader när vi vill det. Det gör att när vi diskuterar arter och funderar på vad något kan vara (eller inte vara) så är det väldigt lätt att hitta argument för det vi tycker. Framför allt för oss som inte är botanister, utan ivriga amatörer. Ofta kan en liten skillnad i vinkel eller storlek vara något vi pekar ut som en tydlig skillnad som skiljer arter åt. Och ibland är det så. Men ibland så fokuseras det kanske för mycket på en detalj så helhetsbilden försvinner.

Därför tänkte jag börja med att visa upp två kloner ur två arter som åtminstone bland oss i hobbyn är ”etablerade” som en speciell art. De första två är de två kloner av Hoya patella som finns i odling: den rosa och den vita.

Plantorna av dessa är otroligt lika, och de liknar inte direkt någon annan art (i alla fall vad vi vet idag). Men i själva blommorna skiljer sig de faktiskt åt en del. Den stora skillnaden ligger förstås i bikronan, och hur spetsig och hög den är.

Jag tror jag har skrivit på patellas sida att det enklaste sättet att skilja dem åt är att den rosa har mörkare nerver, och den vita har ljusare nerver, men när jag tog de här bilderna insåg jag att även formen på bikronan är en tydlig indikator på vilken färgform man odlar (för som synes är den vita inte helt vit, och den rosa inte helt rosa, alla gånger).

Eftersom de är så särskilda från andra kända hoyor idag är det nog säkert att säga att de uppvisar en variation inom sin art. En lite intressantare art är obscura. Hoya obscura verkar vara en väldigt vanlig art, sett till hur många kloner som samlats in, och även hyfsat enkel att skilja från andra hoyor med liknande blommor med hjälp av bladen.

Hoya obscura (IML 1003) är en av mina favoriter inom arten. Bladen sägs bli enklare röda än hos andra kloner, men jag tycker inte den står ut på det sättet. Sättet den däremot står ut på är att bladen, när den odlas ljust och varmt, blir mycket mindre och sötare än hos de andra av de kloner jag odlat. Blommorna tycker jag är ganska lika de andra av mina obscuror.

Hoya obscura (IML 234) är en annan klon som är lite annorlunda. Jag skulle tro att det är den klonen som är den enklaste att odla om man inte kan ge de ljusa och varma omständigheter som får obscura att blomstra. Den skiljer sig åt på det sättet att blommorna är mindre och bikronan dessutom nästintill genomskinlig. Det går också att se viss formskillnad i bikronan om man tittar noga.

Nu tänker jag påminna om att jag trots allt inte är botanist, och även om dessa idag räknas som ”säkra” obscuror, så håller jag det inte för omöjligt att den här kanske är en naturlig hybrid med t ex lacunosa eller nabawanensis. Det som talar emot det är förstås att en så ofta förekommande art förväntas ha vissa skillnader mellan kloner, och mellan dessa två är inte skillnaderna så oerhört stora att inte båda ändå passar in i beskrivningen av arten. Med andra ord är de ändå en typisk variation som hittas inom arter hos Hoya.

Både obscura och patella är fantastiska krukväxter om man har det varmt och ljust, och kommer då både växa och blomma snabbt. Men deras variation får vara en inledning till ett par andra arter, nämligen Hoya praetorii och Hoya lasiantha. Dessa två arter kan ibland vara ihopblandade. När lasiantha hittades och introducerades som odlingsväxt identifierades den som praetorii, och såldes som det. Det kan vara värt att notera att det finns flera olika kloner av lasiantha i odling som skiljer sig åt inbördes. Sedan hittades den ”äkta” praetorii, där skillnaden i bikronan hos de levande växterna blev uppenbar, som tog över namnet, och de tidigare lasianthorna hittade en ny publikation att vara hemma i (Hoya lasiantha, för att vara övertydlig). De levande växterna som fanns ansågs vara så olika att de hörde hemma i olika arter, även om de visade på viss inbördes variation.

Nu är det ju så att när det gäller levande ting så står saker sällan still, och med tiden har fler växter hittats som liknar dessa två arter. Vissa är tydliga åt den ena eller andra arten, medan några är snarare något mittemellan. Förra året köpte jag en Hoya som kallades lasiantha (red center corona). Jag tycker ju min lasiantha är något tråkig i färgen, så jag hoppades på en bättre version med lite färg i. Men när den blommade blev det inte riktigt som jag förväntade mig.

För mig såg den snarare ut som en praetorii. Lite kraftigare i bikronan, lite större blommor, men ändå snarare praetorii än lasiantha.

Hoya lasiantha till vänster och ”red center corona” till höger

Hoya praetorii till vänster och ”red center corona” till höger

Hoya praetorii överst, Hoya lasiantha under till vänster och ”red center corona” till höger

Den påminde både om praetorii och lasiantha på olika sätt, och beroende på vilken egenskap som viktas kan den nog sägas tillhöra båda två av dessa arter. När jag hörde mig för om ursprunget fick jag också höra att det kanske visar sig att praetorii och lasiantha inte alls räknas som olika arter, utan är närmare besläktade än så. Och det skulle förklara de hoyor som liksom min nya ligger lite på gränsen. Nu var det ändå så att min nya var en praetorii, och blev därför omdöpt till Hoya praetorii (red center), men variationerna inom arter tycker jag är väldigt intressant, och det är inte alltid helt självklart när en variation är inom eller mellan arter.

Nu har jag ju skrivit om ett par nya kloner som inte finns här på hemsidan än, men kommer läggas till när jag har tiden. Så mer information om dem får vänta lite. Men jag ville ändå visa upp plantan av praetorii (red center). Den blommade tidigt, men odlades alldeles för kallt i ett fönster med drag och fick därför ledsna gulaktiga blad, och dög inte att fotas. Nu i värmen har den blivit lycklig och börjat växa på och blivit en fin ampelväxt. Den här får längre, ljusare, smalare och ibland snyggt vågiga blad jämfört med min vanliga praetorii. Tyvärr kan det vara så att vågigheten är ett resultat av den kalla miljön, men jag hoppas inte det för det gör plantan väldigt fin.