Bara en månad kvar till 2022
2021 har varit ett väldigt speciellt år för mig, men det allra mesta av det är inte relaterat till mina växter. De har fått växa i lugn och ro och givit mig samma glädje som vanligt, medan annat växtrelaterat har fått stå tillbaka. Det innebär att jag sällan skrivit här, och jag kan bara föreställa mig frustrationen i att maila mig och vänta på svar. Jag får väldigt många mail med förfrågan om att köpa växter, och jag förstår att de flesta blir besvikna, men jag är ingen växtbutik och säljer generellt få växter, mest för att kunna köpa nya. Ibland blir det en perfekt match, men ofta inte.
Vad jag däremot har fått ihop under 2021 är många, många bilder. Och trots att jag verkligen inte har tiden att uppdatera hemsidan tänkte jag dela med mig av mitt odlingsår i bildform.
Hoya blashernaezii ssp. siariae (orange) blommade för första gången i somras. Det var oerhört roligt eftersom jag haft plantan i fyra år. Den hade kunnat blomma mycket tidigare men blev tidigt ful och tråkig av ohyresbehandling och annan otur. Efter det fick den stå värd för ett antal experiment eftersom den ändå inte blommade, och att se blommorna i år, efter så många år, är snarare ett tecken på härdighet än att den är knepig.
Hoya blashernaezii ssp. siariae är svår att fotografera då blommorna är skålade och mycket blanka. Antingen ser de alldeles för mörka ut, eller så reflekterar de så mycket ljus det blir svårt att se färgen. Färgen är väldigt vacker på den här klonen men jag tycker inte riktigt att jag lyckas få fram det i bilderna. Blommorna har den underbaraste formen -det är bara så synd att de naturligt hänger rakt nedåt.
Nepenthes ‘Rebecca Soper’ klättrar och hänger så fint i sin hylla. Det är ganska populärt att sätta in Nepenthes i vivarium, och ofta ser jag just de som går att finna i handeln i olika skåp. Jag tycker själv att Nepenthes är en fantastisk vivarium-växt med sina häftiga kannor, men av de som säljs i handeln är det egentligen bara denna kultivar jag tycker passar för det. De andra blir alltför stora alltför snabbt, inklusive breda, enorma blad. Som synes behåller ‘Rebecca Soper’ sitt graciösa växtsätt med mindre blad som inte blockerar andra växter från ljus, samtidigt som kannorna kan bli hyfsat stora.
Jag har varit ganska dålig på att uppdatera hur det går för mina tätörter med. Många av dem är samplanterade vilket har gjort att de sällan fotograferats. En tätört som inte började jättepopulär men som växt i mina ögon under de två år jag odlat den är den vackra kultivaren Pinguicula (moctezumae x agnata CSUF). Det är samma arter som är föräldrar till ‘Aphrodite’, men med motsatt korsning. Blomman är blekare och något tråkigare i mina ögon, och tyvärr verkar den inte lika benägen till att färgas rosa. Vad moctezumae x agnata (CSUF) däremot utmärker sig med är större och mycket, mycket kraftigare blad.
2021 har varit året då Hoya fauziana ssp. angulata blommat upp hos mig. Blommorna håller inte så väldigt länge, men den tycker om att sätta många blomställningsskaft och oavsett om det är knoppar eller blommor så visar den upp sig som ett fyrverkeri. Ett lämpligt sätt att avsluta decembers första inlägg, tycker jag.
