En av årets höjdpunkter var Hoya sulawesiana

Hoya sulawesiana är en av de nyare hoyorna som jag verkligen, verkligen såg fram emot att odla. Jag har vissa preferenser när det kommer till vilka hoyor jag tycker om att odla, och först och främst gillar jag småbladiga, och efter det gillar jag ordentliga, gärna suckulenta blad. I den sista kategorin passar sulawesiana in utmärkt. Min första klon kom hem för två år sedan, och är den som har ID-numret SLM-03. Den har helt fantastiska blad.

Bladen har varierande längd och de längsta bladen kan bli mycket, mycket långa -längre än hos min planta med, har jag fått visat för mig. De har sparsamt med silver och kan bli mörkt röda i en helt fantastisk ton. Det sparsamma silvret står gärna ut på de mörka bladen och påminner om en stjärnhimmel.

Den har växt så gott det går hos mig. Jag skulle inte vilja säga att det är en långsam klon, om den har det varmt och ljust hos mig är den nästan alltid aktiv. Men den gillar inte att bli pillad på, och jag pillar väldigt mycket med mina plantor. Jag skulle tro att den har fler ställen där nytillväxt dött tillbaka där jag försökt linda eller titta på den, än faktiska blad.

Blommorna hos denna klon är doftfria, men har en mycket ljus bikrona som övergår i mörkt rosa i kanten. Det gör att blommorna är generellt ljusa och passar fint till bladen, men med en ordentlig rosa färgklick.

De stora ulliga blommorna och bladen gör det här till en helt underbar Hoya i mina ögon, och den förtjänar att stå här i ensam majestät idag.