Apropå fula ankungar

Det jag tidigare skrivit om Nepenthes (copelandii x vetchii) är kanske inte det mest smickrande. Den har tidigare växt högst ordinärt (men samtidigt väldigt lätt) med en extra fin röd och glänsande peristom. Absolut inte ful, men på ett sätt som är svårt att stå ut bland en mängd andra fina hybrider (i mina ögon).

I år tog den ett skarpt skutt framåt på ett sätt som jag inte anade. Kannorna började färgas mer rosa och peristomet blev bredare.

Peristomet blev även randigt och behöll ränderna i kanske 3 veckor innan det började färgas rött. Det blev inte längre mörkt vinrött utan slutade med en ljusare färg. Jag antar att man skulle kunna säga att veitchii-påbrået gav sig till känna.

Jag vet inte riktigt hur den kommer fortsätta utvecklas, men det går att säga att jag numer betraktar den med förnyat intresse.

Under året fick jag även tillfällighet att se en ny klon av Hoya elliptica. Den är inte så stor, men har ganska speciella blommor. Blommorna är mycket mindre än hos mina andra, och bikronan mycket plattare.

Blommorna på den är inte helt utslagna på dessa bilder ska sägas. Bladen är inte lika anmärkningsvärda utan ser ut som typiska elliptica-blad från Filippinerna, där denna också kommer från. En bild på den Hoya callistophylla jag visade upp den 10 december (till vänster) och Hoya finlaysonii (EPC-318, till höger) får avsluta idag.