Året har även bjudit på några ganska anonyma godingar
En av fördelarna med att ha ett hem nästan dedikerat till växter är att det alltid får plats att odla lite av de där växterna som inte hör till några direkta favoriter, men är så väldigt belönande. När jag bodde på mindre yta fanns det helt enkelt inte plats för något annat än de allra viktigaste, men nu finns det en hel del ”sämre” platser som kan bli upplysta av dessa glädjespridande växter. En av de främsta av dessa är Dendrobium x Hibiki. Jag köpte den under namnet ’Sandras Delight’, men har förstått att det finns flera olika kultivarer av den, och butiken jag köpte den från är inte särdeles pålitlig när det kommer till namn, så om det stämmer eller inte får tiden utvisa.
När jag köpte den var det för att fylla ut en annan order, men den har visat sig vara helt underbar. Den är väldigt lättodlad och kompakt. Blommorna håller väldigt länge och den är i blom under mer än halva året. Blommorna dyker upp på äldre stammar och i mängder och den starka färgen hos blommorna gör att den kompakta plantan tydligt står ut oavsett var den står.
Nu är jag ingen vidare fan av orkideblad i stort, men stammarna blir underbart violetta och går fint ihop med blommorna. Tillsammans med den kompakta växten är det en perfekt liten planta. Och nämnde jag att den är väldigt snäll och förlåtande odlad i vivarium med?
Nästa planta som även den förtjänar uppmärksamhet är Aeschynanthus longicaulis. Jag föredrar att odla släktingen Columnea, men denna har jag som en ”slit och släng-växt” i mina vivarium. Blommorna är ytterst tråkiga även för att vara Aeschynanthus, men bladen är en helt annan sak. Ovansidan är vackert marmorerad, men det är undersidans vackra mönster i rött som gör bladen fantastiska.
Många odlar den även under namnet Aeschynanthus marmoratus, men det är en synonym till Aeschynanthus longicaulis Wall. ex R. Br. Bara för att göra det extra krångligt, och kanske är en anledning till att namnbytet inte fått genomslag, är att det finns ytterligare en A. longicaulis, nämligen A. longicaulis H. W. Li. Den senare är dock en synonym till Aeschynanthus sinolongicaulis, och ska därför inte användas.
En av mina sticklingar bestämde sig för att ge mig en frökapsel, och även om det är min första så tror jag att den är ganska generös med att ge frön. Kapseln har blivit mycket längre nu, men ännu har den inte börjat spricka.
Ytterligare en växt som förtjänar en hedersplats är Hoya sp. (AH017). Jag vet inte så mycket om denna, men jag fick den i ett byte och jag tyckte den var intressant med kombinationen av blad och blommor. Både blommorna och bladen är ”vanliga” hos hoyasläktet, men inte alltid i kombination. Den visade sig ganska robust och fick bo i en samplantering jag har i hallen för de absolut mest tåliga hoyorna. De får lite ljus, ganska oregelbundet med vatten, och konkurrerar med varandra. Hoya sp. (AH017) visade sig trivas ändå och blev en blommaskin även under de förutsättningarna.
Inte bara blommar den ofta, men med många blomställningsskaft och även i de mörkaste hörn
Bladen är inte särskilt utmärkande men jag gissar att odlad i en mer komprimerad form (i en kruka, på ett stöd) kan den bli en helt fantastisk krukväxt med generös blomning tillsammans med de medelstora, gröna bladen.
