Hoya sigillatis
Hoya sigillatis är en Hoya jag använt mycket i vivarium, men inte ägnat så mycket tid åt där den växt i sin kruka. Den har även blivit så stor att den är svår att fotografera, ytterligare en anledning till att den inte visats upp här tidigare. Den har ganska unika blad, hårda (men tunna) och avlånga med gott om silver. Bladen blir gärna brunröda som nya, och kan färgas röda igen när de fått lite tid på sig.
Den är väldigt tolerant mot värme och ljus och växer hyfsat snabbt när den väl kommer igång. Det finns åtminstone ett par kloner i odling, och en hel del aff. sigillatis där en del säkerligen artas till sigillatis när det är dags. Det här är den “vanliga” välspridda sigillatis.
Färgen på blommorna är lite av en besvikelse. I starkt ljus, framför allt i solsken, lyser de orange, men i själva verket är blommorna ganska tråkigt beige. Formen är söt, och krokarna som samlar upp nektar gör att blommorna gnistrar vackert, men annars är blommorna ganska små och doftlösa.
Trots det tycker jag det är en väldigt spännande och unik Hoya att odla. Jag har fått chansen att att odla ännu en klon under året, och trots att den tagit sig väl har det inte blivit några blommor än. Precis som med klonen ovan är dock bladen i en liga för sig.
En annan hoya som får samma ansamling av nektar i bikronespetsarna är Hoya uncinata. Det är en Hoya som har nio liv hos mig.
Jag bestämde mig för att byta ut den för länge, länge sedan, men jag älskar doften av kryddig citron med en hint av Thaigryta. Jag har flyttat bort den mer och mer och just nu sitter krukan i absolut mönster, och bladen hänger ner och bränns direkt på en lampa. Den verkar känna på sig vad jag går och funderar på och därför så slutar den aldrig att blomma. Och så länge den blommar och doftar underbart på kvällarna måste den ju få stanna.
Hoya flagellata (yellow) är visserligen inte lika lysande som sigillatis-blommorna kan vara, men de är åtminstone stabilt vackert färgade.
En nykomling för i år som visade sig helt fantastisk var en orkide jag köpte som Epidendrum ‘Panama’ i en vanlig blomsteraffär. Jag älskar att gå och titta på allt grönt i affärer men det är sällan jag köper något. Även om det finns intressanta växter finns sällan plats hemma, och köper man i blomsteraffär så behöver man vara väldigt försiktig med att inte få hem ohyra eller annat tråkigt. Men det som fångade mitt öga med dessa var att de hade en väldigt tunn stam, och väldigt små och tunna blad. Perfekt för vivarier, med andra ord! En av de stora problemen med växter i skåp är att de skymmer varandra. Du kan ha en söt liten rosett som växer perfekt och så kommer en Hoya och lägger ett stort blad över rosetten, som nu knappt kommer överleva. Det gör att graciösa, tunna och smala växter är att föredra. Så jag chansade och det är jag glad för. Den har redan blommat om en gång, och verkar växa fint och dela på sig väldigt enkelt.
Blommorna ger en mycket uppskattad färgklick där de sitter i alla toppar. Och ju fler toppar som dyker upp, desto fler blommor!