Och en till callistophylla

Hoya sp. aff. callistophylla (UT-158) förärade mig med blommor nyligen och sällar sig till gänget som blommat. Det är väldigt intressant att se hur mycket de olika blommorna hos alla som går under callistophylla skiljer sig åt. Den här skaffade jag för att bladen ibland kan se lite annorlunda ut än hos de andra. De kan bli vackert vågiga och lite mjukare. Med det sagt fick jag bara ett fåtal sådana blad innan den rättade in sig i ledet och fick vanliga, typiska callistophylla-blad.

Den har växt snabbt och problemfritt och är nog min snabbast växande callistophylla, om man nu kan ta orden snabb och callistophylla i samma mening. Blommorna är vackra men precis som hos alla andra små.

Jag beslutade mig för att uppdatera Hoya callistophyllas sida och ångrade det nästan direkt. Men nu finns några fler av mina kloner där att beundra.

Slutligen, som ett vårtecken, har mina Sinningior börjat komma upp. Det är säkert någon superskicklig Sinningia-odlare som läser det här och ryser, men de är de absolut bedårande och de enklaste miniväxterna som finns. De växer i små krukor som jag vattnar med alla andra växter. En eller två gånger om året (till hösten, och ibland någon gång under försommaren) dör de ner. Jag misstänker att jag övervattnar dem eller på annat sätt gör dem ledsna. Det är meningen att de ska gå i dvala, men förmodligen med mer omtanke och eftertanke. I alla fall, när jag ser att de börjar dö slutar jag bara vattna. Efter någon månad får de några droppar, högst. Och strax dyker nya skott upp från knölen. Dessa har stått som bruna skelett sedan december/januari, men nu är det äntligen dags igen. När de väl kommer upp är de extremt blomvilliga så fortsättning följer.