Pinguicula ‘Johanna’ och vänner

Det var ett tag sedan jag skrev om mina Pinguicula, trots att det faktiskt är mitt tredje mest talrika växtsläkte jag odlar! Det finns en anledning till det, och det är för att jag har kämpat lite med hur jag ska få plats. Jag haft några flak i min tvättstuga, där de växt fint men där det knappast varit läge till att få till fina fotografier. Sedan har jag odlat dem i ett par akvarium och skålar, där det främst handlat om nya bladsticklingar som behöver lite högre luftfuktighet. Och sedan har jag odlat många i mina vivarium, eftersom de är den mest perfekta vivariumväxten. Inte sällan har samma tätört fått växa i alla tre miljöer. Och när jag tömde ett par av mina vivarium stod jag där med en hel drös tätörter, och alldeles för lite plats.

Nu har jag bestämt att främst låta dem växa i mina vivarium, och få stanna lite längre i förökningslådorna. Vi får se hur länge jag står ut med att inte odla dem i individuella krukor… Men i och med det fick jag en liten chans att sticka ner näsan och fotografera en av de absolut bästa hybriderna som odlats fram, Pinguicula ‘Johanna’.

Pinguicula 'Johanna'

‘Johanna’ är en hybrid mellan agnata och debbertiana. Den är generellt sett lättodlad och tålig.

Pinguicula 'Johanna'

En av ‘Johanna’s stora fördelar är att den mycket lätt blir ordentligt rosa. Det är nästan svårt att odla den så den bara är grön, för att inte säga omöjligt. Inte ens ‘Red Starfish’ spelar i samma liga, en annan hybrid som jag annars brukar beskriva lätt får bra med färg.

Pinguicula 'Johanna'

Som en extra liten bonus får den lila blommor med vackra, mörkare lila nerver och lätt gul mitt. Den enda nackdelen är att blommorna får en lite udda form, i mina ögon.

Pinguicula 'Johanna'

Den här ‘Johanna’ har växt upp från en bladstickling i ett av de gemensamma lådorna för Pinguicula och Drosera. En av de stora fördelarna dessa växter har (främst Pinguicula, det gäller definitivt inte för alla Drosera) är att de stannar på sin placering och har väldigt få krav på substratet förutom att det inte helt får torka ut.

Pinguicula 'Johanna'

Det gör att det går att odla en hel del växter på liten yta utan att de blandas ihop. För att inte tala om att det blir väldigt dekorativt med!

Den enda nackdelen är väl att det är ordentligt svårt att fotografera i dessa utrymmen, och som synes så är inte ljuset så himla vänligt mot kameran heller.

Nu när vi ändå har lite dåliga bilder skulle jag gärna vilja visa varför jag så ofta använder hygrolon i mina installationer. Det här är ett akvarium med botten täckt av leca, avskiljt från ett odlingssubstrat i pimpsten, och bakgrunden är en pressad korkplatta. Jag vattnar det genom att hålla ner vatten i det vänstra hörnet en gång i veckan. Korken suger inte upp något vatten alls och det sker ingen sprayvattning eller liknande. För att få en lite snyggare bakgrund jag så småningom kommer plantera på har jag några remsor hygrolon som når ner till vattenlagret. Dessa remsor håller sig fuktiga och drar upp vatten och håller korken runtomkring fuktig nog för att mossan ska kunna etablera sig.

Det går väldigt tydligt att se hur fukten håller sig i korken från remsorna. Det är den här vattenledningsförmågan, även i torrare luft, som gör hygrolon så bekväm att arbeta med för mig. I torra utrymmen är den en fantastiskt ersättning för sphagnum vid montering av växter på t ex bark och träbitar. Allt som behövs är att den är i kontakt med en vattenreservoar att dra upp vatten från. (Och som synes, även i små lådor har jag en liten fläkt som surrar. Att få till luftcirkulation är oerhört viktigt för att få växter att trivas i stängda utrymmen, och det är viktigt att det är cirkulation och inte drag.)

Den lilla Drosera falconeri får vara med på ett par bonusbilder. Mest för att jag kämpat för att få till den. Jag fick ett väldigt fint exemplar för tre år sedan. Den förlorade snabbt sin färg och blev tyvärr helgrön. Den växte och verkade må bra med gott om dagg, men färgen fick den aldrig tillbaka oavsett behandling. Den delade sig så småningom och en av delningarna planterades in med tätörterna.

Drosera falconeri

Och av någon outgrundlig anledning blev den först med att bli röd. Den är ännu vackrare idag, och uppenbarligen lyckades det bli precis rätt med placeringen. Ibland ska man ha lite tur med.

Drosera falconeri

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.