En Columnea får lysa upp denna lördagskväll
Jag hade egentligen tänkt ta mig tid att sätta mig ner och skriva ett annat inlägg idag, men hoyorna tyckte annorlunda. Så istället tänkte jag visa upp den fantastiska Columnea ’Carnival’. Det är en småbladig Columnea som får lysande gula blommor med en röd kant.
En av anledningarna till att den är så fantastisk är givetvis bladen som är små och underbart glansiga. Baksidan som blir rödaktig är även den väldigt attraktiv. Framför allt när krukan hänger i fönstret och det mesta man ser är baksida.
Jag kan tycka att gula blommor i allmänhet kan bli lite tråkiga, men den tunna röda randen och det mörka bladverket gör att de faktiskt passar helt perfekt. Förutom själva utseendet är jag även mycket positivt överraskad till att den blommade så ung. I allmänhet är Columnea inte så knepiga att få i blom, men alla andra har hos mig åtminstone behövt ett år. Då har plantorna oftast hunnit bli ganska stora. Denna däremot blommade ivrigt på alla de tre sticklingar som jag planterat i samma kruka, varav ingen av dem är längre än kanske 15-20 centimeter. Är man sugen att pröva på att odla Columnea vore nog ’Carnival’ en perfekt start.
Anledningen till att det blir kortfattat idag är ingen annan än min variegerade Hoya bella. Under vattningen idag blev det skyfall med smutsigt vatten över hela fönstret. Det visade sig att bella helt enkelt har blivit lite för kraftig, och alla grenar som tryckt mot det varma fönstret hade knuffat bort krukan så illa att den hängde alldeles snett. Det fick bli fönsterstädning istället och bellan har nog växt ur sin fönsterplats. Frågan är bara var den ska få plats nu?
Krukan fick vända på sig temporärt medan allt vatten och alla barkbitar städades bort. Och nog har den blivit lite väl stor för sitt fönster.
En snällare Hoya är den vackra sp. aff. scortechinii. Jag skaffade den som Hoya sp. aff. scortechinii, och därför får den fortsätta så ett tag. Den skiljer sig i detaljer från Hoya scortechinii, men med dagens mått mätt lär detaljerna med stor sannolikhet bedömas vara variationer hos arten.
Ju trängre det blir mellan krukorna härhemma, desto mer uppskattar jag den graciösa och sirliga stilen som en del hoyor, inklusive denna, har. De är lätta att placera och det går ofta att böja och dona med blad och gamla rankor så plantan håller sig på sin plats och fortfarande ser fin ut.
Dessutom doftar den underbart av honung, en ganska ovanlig doft bland mina hoyor.
