Den bleka Hoya sp. cf. bella

När man tänker efter så går det att åstadkomma mycket på 3,5 år. Även om man inte aktivt försöker går det bara att tänka tillbaka på de senaste 3,5 åren och inse hur mycket som hänt. 3,5 år är även den tid det tog för mig att få blommor på Hoya sp. cf. bella (PES03). Först förra sommaren, i stekande, obarmhärtig hetta, blommade den för mig första gången.

Jag är dock säker på att det kan gå mycket fortare. Jag ägnade aldrig någon större energi åt denna, vilket avspeglades i skötseln. Det är även lätt att associera den med den lättskötta Hoya bella, något även jag har gjort och därmed omedvetet tänkt att den sköter sig själv. När jag första gången hörde talas om den kallades den ofta Hoya sp. aff. bella, i vardagstal “den vita bellan”, och det var en allmän uppfattning (om nu något sådant existerar) att den skulle bestämmas till att vara just en vitblommande bella. Jag var inte superintresserad av den som bella, men söt som den är slank den in ändå. Mer intresserad blev jag när det visade sig att den hade jämförts med bella, och ansetts för annorlunda för att bestämmas till det. De ytliga likheterna med arten luras i detta fall.

Det är med andra ord en Hoya sp. cf. bella (eller Hoya sp. aff. bella) och ingen Hoya bella. Och denna frodas i höga temperaturer. Precis som alla av de kvastväxande hoyorna är rotsystemet hyfsat litet, och därmed lätt att övervattna om den växer sakta. De problemen försvinner i en varm, ljus odlingsmiljö där denna gärna växer som ogräs. Den har även en lite annan växtprofil än bella. Denna grenar sig inte lika gärna, och min historia med Hoya sp. cf. bella definieras egentligen av det. Jag har låtit den växa i fred, och när den nått över två meter i längd har jag klippt den. Ofta skickar den då ut en sidogren, och fortsätter växa. Vill man få till en snygg planta ska man nog toppa denna ganska ofta, och det är nog fördelaktigt att plantera flera sticklingar i samma kruka, istället för en som jag har. Det har också ofta inneburit att jag klippt av den topp där blomställningsskaft haft en chans att utvecklas.

Med det sagt vet jag inte om den hade blommat för mig oklippt ändå. För förra våren när jag hängde upp den i mitt stekheta vardagsrumsfönster var jag helt ärligt ganska trött på den. Den var varken vacker eller blommade. Vanligtvis får inte fula ankungar plats i mitt favoritfönster, men erfarenhet av en annan, liknande Hoya -Hoya lanceolata- som stortrivs där fick mig att ge den en sista chans. Och det slog väl ut. Vanligtvis brukar värmen och ljusnivån ge bäst resultat under senvår/försommar innan hettan nått för höga nivåer, men denna överraskade mig med att producera blommorna i mitten på augusti. Den perioden brukar växterna ofta vara lite slitna, men Hoya sp. cf. bella var snarare i högform.

Hoya sp. cf. bella kommer från Chiang Mai i Norra Thailand. Accessionsnumret kommer från en väldigt trevlig serie där PES01 är Hoya lithophytica, PES02 är Hoya rostellata och PES03 är denna Hoya sp. cf. bella. Tittar man närmare på den finns flera skillnader från vanliga Hoya bella. Paradgrenen är blomningen där Hoya sp. cf. bellas blommor är öppna i en hel månad (en dag över 5 veckor är rekordet hos mig) mot Hoya bellas veckolånga blomningar. Kronan är blankare och håller sig inte lika välformad. Ovansidan av bladen är vårtiga mot bellas släta blad, och ovansidan har även en mörk grön ton som kontrasterar skarpt mot den ljusgröna undersidan av bladen. Bladen är även kraftigare och rankan mycket starkare, där den sista delen av rankan ofta hålls horisontellt även trots att rankan redan tyngts ner i äldre delar. När den hänger nedåt har den gärna ett nästintill slingrande växtsätt, och till skillnad från vanliga bella får den många påbörjade adventivrötter längs rankorna (i torr odlingsluft). Eller rankan, eftersom den gärna har just en dominerande ranka som ung.

Så är den värd att odla? Det är en svår fråga. Det är en vacker växt -eller kan bli, den är verkligen inte vacker hos mig. Jag har dock sett andras fantastiska plantor där det mycket mörkgröna bladverket kontrasterar vackert mot de helvita blomflockarna. Den långa blomningen är även den ovanlig och uppskattad hos hoyor. Men dess närmsta konkurrent är Hoya bella, som växer snabbare, enklare och grenar sig vackert helt av sig själv. Den kommer med ett ljusare bladverk, något större blad och rosa bikrona och kommer inte ta 3,5 år på sig att blomma. Jag har svårt att tänka mig en situation där Hoya sp. cf. bella (PES03) kan rekommenderas över Hoya bella, om inte ett mörkt bladverk eller helvita blommor specifikt önskas. Men de goda nyheterna är att få hoyor trots allt kan tävla med Hoya bella, och ändå lyckas säkra en plats i fönstren hos odlarna.