Hoya carrii är en fantastisk Hoya

Jag ska erkänna att jag inte var ett omedelbart fan av Hoya carrii. Den publicerades med ett gäng andra i mina ögon mer spännande hoyor 2017. Den verkade hyfsat tunnbladig och blomman såg inte speciellt iögonfallande ut. Så när den dök upp i odling 2021 stod den inte på min inköpslista. Trots att jag tycker det är superspännande med nya arter så gör tiden, platsen och plånboken att jag ofta får begränsa sig till några jag verkligen vill odla. Och 2021 trodde jag att Hoya piestolepis var hoyan för mig. Det hade jag fel om, och det är en annan historia. Men det gjorde att när jag ögnade igenom vad som var tillgängligt 2022 hade ett svagt ögonblick och köpte en Hoya carrii (NS13-064) med.

Under året som gått hade jag sett bilder på en del carrii, och ingen bild hade riktigt övertygat mig om att den var värd att odla. Den enda anledningen till att det råkade bli så var dels att ett par hade fått den i blom på mindre än ett år, vilket lät lockade att pröva, och att inga andra av mina beställningar hade resulterat i några växter på ett bra tag. 2021 var tufft i växtcirklar helt enkelt. Det dröjde till augusti 2022 innan jag fick hem en ganska ordentlig planta av den, och jag blev genast alldeles kär.

För det första måste jag säga att den inte är speciellt fotogenisk. För även om bladen är tunna har de ett underbart sammetsskimmer över dem som närmast påminner om Philodendron hederaceum var. hederaceum (mer känd som Philodendron micans) eller till och med Philodendron verrucosum. Bladen är även ordentligt mörka så trots att nerverna inte är så iögonfallande så står den ljusgröna färgen på huvudnerven ut ordentligt. Jag är även väldigt förtjust i bladstorleken. Jag gillar mindre blad, och det går väl inte att säga att dessa blad är små, men de är definitivt åt det mindre hållet.

Nu kan jag ju inte säga om det enbart är klonen carrii (NS13-064) som ser ut så här, men jag kan säga att i alla fall denna klon har helt fantastiska blad. Jag hade aldrig kunnat gissa att den skulle blivit en sådan bladfavorit, men här sitter jag och skriver det. Nämnde jag att de nya bladen blir vackert brun-bronsfärgade och ger plantan en snygg variation? Men förutom bladen så är den även väldigt enkel och snäll att odla. Den växer snabbt, med många samtida tillväxtpunkter. Och jag har böjt och lindat rankorna åt de flesta håll och kanter. Ingenstans har den dött in, och inte heller syns kala rankor med förlorade bladämnen som annars vanligtvis sitter på mina hoyor där jag böjt ”fel” eller för ivrigt. Den har bara varit en ren glädje att odla, inte ens ett år in.