Hoya bella hade rätt

Våren exploderade utanför rutorna precis när Hoya bella nådde sitt crescendo för första gången i år.

Doften när man står vid fönstret är himmelsk, men man får lyfta en näve för att njuta av de vackra porslinslika blommorna.

Just denna vackra planta har jag visat upp flera gånger på sistone, och en anledning till det är att jag kämpar med insikten att den blivit för stor. Redan förra året var den väl stor, och jag trodde jag skulle hitta en bättre, ny plats till den. Men plats är det ont om, och den var ganska snart tillbaka i sitt fönster.

När jag väl låtit en planta växa upp under flera år så har jag så svårt att slakta den. Jag har prövat att tunna ut den, men det var nog mest bara en ursäkt. För att andra plantor ska få plats i samma fönster måste en stor del av bladverket bort, och det tar nästan fysiskt emot.

Jag intalar mig själv att jag bara ska låta den få massblomma en gång till, samtidigt som jag tar fler foton än jag någonsin gjort på den, och funderar på vilka ytor som skulle kunna förvandlas till ett nytt hem för en ampel. Under tiden tynar den stackars begonian i bakgrunden sakta bort eftersom inget ljus längre lyckas passera in. Oavsett hur det slutar har den variegerade bellan i alla fall fått ett uppdaterat galleri i år.