Och vilken doft!
En av fördelarna med att odla Hoya är att många av blommorna är mer eller mindre doftande. Som hoyaodlare är det något man får förhålla sig till, vare sig man uppskattar eller skyr dofterna. Tidigare var jag inte så fokuserad på dofterna, men med tiden har jag blivit mer och mer van och idag skulle jag verkligen sakna dem om jag var tvungen att göra mig av med växterna. Det har även gjort att jag med tiden har rankat de hoyor som doftar väl lite högre än de som har en anonym eller mindre angenäm doft. Så är även fallet med den Hoya jag tänkte skriva om idag.
Jag köpte den som Hoya sp. Unknown/PRS Thailand på tradera för 4 år sedan. Det var inget genomtänkt köp, utan jag köpte sticklingen på grund av det enda blad det bestod av. Bladen hade en väldigt vacker form, vackert kupade med rundade bladkanter och en tydlig spets. Till det var bladet blankt, och hade ett acceptabelt silvermönster.
Den kom inte med något artnamn, men det var ganska tydligt från start att det var en verticillata-klon. Och precis som jag hoppades så fick de efterföljande bladen en lika vacker form, även om de oftast blev mindre än på sticklingen jag köpte -något som är ganska vanligt hos unga plantor, förutom att vara väldigt miljöstyrt.
Tyvärr fick den inte platsen den förtjänade för att växa och frodas. Som ett impulsköp, och dessutom en enkelodlad art, blev den förpassad till en ganska mörk och kall placering med ett ganska tufft kallt drag bredvid ett öppet fönster. Den växte inte snabbt, men godtagbart. För två år sedan hittade jag några trips på den och kapade ner den till ett par, tre blad, då den växt både här och där i fönstret. Det tog inte många månader innan jag kritiskt började granska krukan och undra om den verkligen förtjänade sin plats här hemma. Trots allt har jag ett antal andra vackra verticillata, som även dem har vackra blad.
Men jag kunde inte göra mig av med den utan att åtminstone en gång se blommorna, så för ett år sedan fick den komma in i värmen och växa under ljus. Fortfarande ganska mörkt, men med regelbunden varm temperatur och något ljusare än tidigare vågar jag nog påstå. Efter ett halvår dök de första blomställningsskaften upp och i våras kom de första blommorna. Jag höll på att missa dem för de doftade nästan precis som hanhiae, som jag trodde var den skyldige. Den doften råkar även vara en av mina favoritdofter. Hoya verticillata och Hoya hanhiaes dofter ligger ganska nära varandra, så egentligen är det inget konstigt, men till skillnad från hanhiae doftade denna även på dagen, och blommorna var öppna några dagar längre än hanhiaes.
Och med den doften så tror jag nog den får stanna åtminstone ett tag till. Jag ska bara hitta en trevlig plats där den kan fortsätta få blomma.
