Hoya liddleana (NS08-077)
Ju fler växter jag odlar, desto sämre odlare tenderar jag att bli. Min kulmen nådde jag nog för ett par år sedan. Sedan dess har det sakta blivit värre för många växter. Anledningen till det är förstås för att det blir en sådan kamp om uppmärksamheten. Även om jag går varv och njuter av mina växter varje dag så är det så lätt att missa att den där växten i hörnet nog faktiskt inte fått ett endaste nytt blad på ett halvår. För att inte tala om hur kampen om en väl belyst plats bara blir tuffare och tuffare. Av den anledningen har jag dröjt en del med att visa upp den vackra Hoya liddleana (NS08-077).
Jag var snabb och visade upp den redan 2021 i ett inlägg då jag är helt förälskad i dess blad. Så vackra, blanka och mörka att de verkligen står ut, trots att de varken varierar i färg eller har något slags mönster. Jag väntade otåligt på blommorna, och gödd av en riktigt god placering satte den knopp redan våren 2022.
Och vad som hände efter det skäms jag lite över. Jag slutade helt enkelt att vattna den. Den var placerad i en självvattnande kruka, även om jag inte riktigt fokuserar på den självvattnande delen i skötseln. Men den har i alla fall en vattensticka, och är den inte i botten så får den inget vatten. Det händer ibland om det varit en kall vecka, eller den fått lite för mycket vatten någon gång, att den behöver hoppa över en vattning. Men i det här fallet så hade stickan helt enkelt fastnat högt uppe.
Och trots att jag var där och ojade över knopparna ofta så kröp det där att jag inte vattnat den på ett tag helt under radarn. Tills en dag då jag noterade att många av de äldre bladen började gulna och bli slappa. Det är ett alarmerande tecken på övervattning och rotdöd, så jag var snabb att plocka ut krukan som genast flög ur mina händer lätt som den var. Så kan det gå när det är för mycket kamp om uppmärksamheten.
Tyvärr förlorade plantan många blad, och fler som satt kvar blev fula och behöll gula fläckar eller uttorkade delar. Mot all förmodan höll faktiskt två blommor ända till öppningen, men jag kunde bara inte visa upp plantan. Den som varit så vacker med de mörka, vackra bladen var ljus och sliten och nederdelen var bara tomma rankor. Först i år blom det nya blommor, även om det dykt upp ett flertal blomställningsskaft och knoppar då och då.
Blommässigt verkar den vara en mer generös blommare än mina andra storblommiga, och tenderar även att blomma året om om ljuset och värmen är tillräcklig. Den sätter sällan knoppar på alla sina blomställningskaft samtidigt, men så behövs inte mer än en flock när de kommer i den här storleken. Den håriga kronan ger en intressant matt färg och gör även blommorna mer och mer gråfärgade under blomningens förlopp. Tyvärr blockerar håret det vackra glittret som jag är så förtjust i hos macgillivrayi, även om det går att ana. Hoya liddleana fick även sin egna sida idag, där det går att läsa mer.