Vanliga godingar
Jag har skrivit ganska mycket om många nyare hoyor den här hösten. Det är ju väldigt spännande när nya arter i odling blommar och det är väldigt roligt att dela med sig av den glädjen. Men många av dem är fortfarande ovanliga och oddsen att se dem hos någon annan än en hoyasamlare är ganska liten. Så jag kände att jag ville kontra med några traditionella hoyor. Först ut är två äldre kloner av Hoya lacunosa.
Hoya lacunosa (Java, IML 1179)
Dessa är faktiskt nygamla hos mig. Jag är ganska säker på att jag odlade dem tidigare, men på den tiden var jag inte så noggrann att behålla information om växter, speciellt inte de som jag inte hade kvar. Men med lite pusslande så var jag ganska säker på att det var dessa två jag tidigare odlat, och vid årsskiftet 2021/2022 började jag leta efter dem. Den här ljuvliga klonen från Java med IML-numret 1179 fick jag tag i redan efter någon månad. Det har tre egenskaper som gör den väldigt attraktiv. Först och främst får den blanka blad. Att få blanka blad är en underskattad egenskap hos hoyor i odling just nu, men en stor planta av en blank Hoya är en väldigt vacker syn.
Den andra egenskapen är att den kan bli rödaktig i gott ljus. Det syns både hos blommorna, som kan bli rosa, och hos bladen, som kan få mörka kanter och bli mörka eller rödtonade. Jag odlade tidigare denna mörkt, men för att få ut den fulla potentialen med vackra formade blad ska den nog odlas ljust, i mitt tycke. Den tredje egenskapen är att den har den starkaste doften av alla lacunosor jag odlat.
Den andra lacunosan, Hoya lacunosa (IML 0377), visade sig vara mycket krångligare att få tag på. Det tog faktiskt över ett halvår innan jag fick tag på en stickling av den.
Som Hoya lacunosa är den väldigt klassisk i sitt utseende. Den har ingen egenskap i utseendet som riktigt sticker ut, även om det vackra silvermönstret är ganska ovanligt hos lacunosa, som tenderar att få fläckliknande mönster. Samtidigt så bockar den av många trevliga egenskaper. Bladen blir hyfsat suckulenta och blanka, får en fin form, kan få lätt vågiga kanter och lätt framträdande nervmönster. Och den är ganska stabil i variabla odlingsmiljöer.
Anledningen till att jag ville odla den igen var för att det är den lacunosa som varit allra mest blomvillig hos mig. Den här plantan är ännu väldigt ung men än så länge verkar den lovande.
En annan traditionell bladfavorit är den variegerade Hoya multiflora. Det är en planta som ständigt behöver klippas och hållas efter för att bli riktigt snygg eftersom variegeringen nästan helt försvinner med åldern. Men eftersom den växer snabbt och blomningen ändå främjas av klippning (den blommar i toppen av sina rankor) så är det ett mindre problem i mina ögon.
Det betyder inte att jag följer mina egna råd så min planta har sett ganska tråkig ut ett tag. Men i somras så klippte jag ned den igen och de nya rankorna är så vackra. De nästan helt vita rankorna påminner om en vit julstjärna i dessa tider.
Min sista vanliga goding för idag är min älskade Hoya pubicalyx. Jag har aldrig varit helt såld på carnosa-kultivarer. Jag har vissa, och framför allt de mer suckulenta är väldigt trevliga kloner i mina ögon. Men rent generellt beror det på att Hoya pubicalyx är den överlägsna arten i mina ögon.
Och jag helt enkelt älskar bladen på denna väldigt vanliga Hoya. Jag har visat upp den någon gång förut men den platsar ändå här idag.
