Den ljusblommande (gröna) Hoya kerrii
Det blev en längre ledighet än jag hade tänkt, men den här vackra och speciella klonen av Hoya kerrii får avsluta inläggstorkan den här sommaren. Jag hade oturen att råka på en rejäl influensa de sista dagarna på min ledighet, så jag har kurerat mig i soffan snarare än framför datorn. Av den anledningen blev återöppnandet av min webbutik försenad en vecka eller två. Men snart öppnar den igen!
Jag var även iväg på en kort resa som jag längtar efter att dela med mig av. Den blev inte helt som vi tänkte oss, men än en gång fick jag tillfälle att se många fantastiska tropiska växter i naturen och även en del djur. Så några galet långa och jobbiga inlägg dyker snart upp här om den.
Men idag ägnar jag mig åt den här väldigt kära Hoya kerrii-klonen. Jag har beskrivit den som ljusblommande tidigare, fast jag i mitt huvud kallar den grönblommande. En annan odlare föreslog att gulblommande kanske passar bättre. Färgvariationen påminner mig om glassen Twister. Oavsett så är den en helt vanlig, traditionell kerrii med gröna blad och blommor med en gul bikrona och en ljus krona.
Det är egentligen en väldigt liten skillnad mot de andra klonerna av Hoya kerrii som blommar med ljusrosa till röd bikrona och cremefärgad till rosa krona. Men Hoya kerrii har en egenskap som gör att den lilla skillnaden blir väldigt stor utseendemässigt. Hoya kerrii producerar ganska mycket nektar som får en mörk bärnstensfärg när nektaren åldras. Det gör att kontrasten mot de ljusa blommorna blir helt fantastiskt hos den här klonen. De kloner som har rosaröd bikrona får en hel del av sin charm stulen av nektaren i ungefär samma färg som “suddar ut” formen på blommorna.
Jag har aldrig varit ett stort fan av Hoya kerrii, även fast det är en av de vanligare hoyorna och där det finns en hel del kultivarer med snygga blad. Jag odlar faktiskt ett gäng på grund av dessa blad, men jag låter dem aldrig ranka utan klipper och håller dem oftast små där jag kan beundra bladen men slipper de droppande blommorna och de stela, kraftiga rankorna som är omöjliga att forma och få snygga. Därför var det förvånande hur förtjust jag blev i de ljusa blommorna när jag fick se dem på facebook första gången. De ljusa blommorna gör helt enkelt att många anonyma delar (som luddigheten hos kronan, eller de i jämförelse mörkare bladen) blir tydligare. Ibland är det svårt att säga vad som ger den där wow-faktorn. Men i flera år såg jag fram emot nya bilder när moderplantan till min planta blommade och varje gång blev jag förvånad över hur snygg jag faktiskt tyckte den var. Jag kan inte beskriva min glädje när jag fick byta till mig en liten bit av den.
Hur den här klonen kom i odling är lite av ett mysterium. Den planta jag fick min stickling från är runt 10 år nu, och den köptes som en vanlig Hoya kerrii. Ungefär samtidigt som den blommade och överraskade alla med sin blomfärg dök ytterligare ett par kerrii-plantor upp med liknande blommor i Sverige. Gissningsvis så kom färgformen till Sverige (och eventuellt Europa) med import tillsammans med plantor av vanliga Hoya kerrii. När väl blommorna dök upp och intresset vaknade till liv var spåret kallt. Några år efter att klonen funnits här i Sverige visades en klon med samma färgsättning upp på facebook som en Hoya kerrii från Vietnam.
Den blir faktiskt gul med tiden, här har flocken varit öppen i två veckor och är precis på väg att vissna ner. Som när man kommer till mitten på glassen!
Tillbaka då till min stickling. Den odlare som var så generös och anförtrodde mig en stickling förvarande mig om att det var en långsamt växande Hoya, och det har stämt mycket väl för mig med. Jag har odlat den i tre år nu och som synes är den inte speciellt stor. Det ska sägas att den inte har fått den bästa behandlingen. De första åren flyttade jag ständigt runt den då jag var livrädd för att den skulle drabbas av någon ohyra och inte ville att den skulle stå svalt. Det är lätt att vara så rädd om sina dyrgripar att de inte får en chans att faktiskt växa. Först förra året fick den en stabil placering och satte äntligen tomma, otympliga rankor (förstås), och nu i våras dök de första blommorna upp.
Jag fullkomligt älskar hur både färgen på blommorna och på nektaren förändras när blommorna blir äldre och ger en vacker regnbågsplanta. En stor fördel med den här klonen är att den inte verkar droppa lika hejdlöst som vissa andra kerrii-kloner. Istället håller den sig till sin droppe i spetsen på varje bikrona som lyser som en pärla.
Bladen är inte uppseendeväckande utan klassiska för arten. I skrivande stund har den fått ett nytt blad sedan blomningen i våras. Ett par till så kan den få planteras om och få lite mer kraft för tillväxt, i alla fall är det vad jag intalar mig. Men å andra sidan kanske jag borde vara glad över att den i sin långsamhet åtminstone varit någorlunda formbar. Och trots allt är det blommorna som förhäxar mig med den här Hoyan.
