Det här är inte Hoya collina och det finns ingen Hoya biakensis

Det är inte ovanligt att växter i odling odlas under fel namn. Ibland beror det på olika åsikter om arter och släkten, ibland på att kunskap förändrats utan att den informationen nått fram och vanligast, baserat på min erfarenhet, att växter i odling byter händer så fort att en identitet varken kan bekräftas eller motbevisas innan ett fel namn etablerats. Det går sällan rent praktiskt att undvika, framför allt inte för växter som Hoya där blommor, som bekräftar identiteter, kan dröja åratal. Men när blommorna väl kommer är de extra efterlängtade, som hos den här hoyan som ofta säljs som collina.

Det är få felidentifieringar som stört mig lika mycket som att kalla den här växten Hoya collina. Det beror på två anledningar, och den första är otyget att kalla den Hoya biakensis. Det finns nämligen ingen biakensis. Det har aldrig funnits en biakensis. Det handlar inte om att den är synonym till något, eller är en ogiltig publikation -det har aldrig funnits någon publikation. Någon hittade helt enkelt på artnamnet till en klon av Hoya collina och det fastnade. Det är väldigt lätt att kolla upp och det är ett gammalt fel. Det borde inte alls förekomma men namnet lever av någon anledning kvar, kanske för att det låter mer exotiskt än collina.

Den andra anledningen är att felidentifieringar vanligtvis innebär att en art namnges efter en liknande art. Och den här har inget gemensamt med arten collina. Det här är en klättrande Hoya som får upp till medelstora blad på rankor som fort blir vedartade och hårda. Den blommar på nedåtriktade, smala blomställningsskaft med nedåtriktade, ordentligt håriga blommor som ligger närmare caudata. Hoya collina är en krypare och faller utan att klättra. Den har mjukare, sega rankor som håller sig gröna och flexibla länge. Bladen är mindre och den blommar på blomställningsskaft som blommar mot ljuset, ofta horisontellt eller uppåt. Blommornas krona är visserligen luden på insidan men i mycket lägre grad. Sedan skiljer sig både knopparna och blommornas form sig åt ganska kraftigt. Det finns med andra ord ingen som helst anledning till att den här kunde misstänkas tillhöra collina-arten.

Jag köpte den här 2020 som Hoya sp. Indonesia. Jag älskade bladen och var ganska nyfiken på vad den kunde vara. Något år senare började den förekomma som biakensis och jag blev väldigt förvånad. Det visades inte upp några blommor, men ungefär samtidigt fick silvriga collina-sticklingar en liten popularitetstopp, så jag gissar att den helt enkelt sålde bättre under fel namn. När den väl blivit etablerad som biakensis så rättades förstås namnet till collina (eftersom en klon av collina felaktigt bär det namnet) och den började förekomma som collina. Det är lite ironiskt att ett taxonomiskt fel rättades till utan att växtens egenskaper jämfördes men jag gissar att många, precis som jag själv, hoppades att det funnits någon grund till artningen från början.

Det var nog uppenbart för många att släktskapet inte riktigt fanns där, men istället för att backa bandet och ifrågasätta artningen så började den sedan cirkulera som Hoya collina NOID. Det är en väldigt galen benämning. Termen NOID används inte till arter som ännu inte blivit identifierade. Den används till växter som förlorat sin identifiering i odling. Man använder den i de fall då det inte går att spekulera om en växt är insamlad, eller en hybrid eller frösådd. Det blir därför väldigt knasigt att kombinera den med ett artnamn, hur fel artnamnet än är.

Med andra ord har den här stackars hoyan fått ta många vändor i namnkarusellen trots att det bästa varit att vid något tillfälle bara stanna karusellen och övergå till att kalla den Hoya sp. Och den är så pass vacker och unik att den inte behöver draghjälp av ett felaktigt namn för att spridas.

Det är förstås bladen som gör den så speciell. Det varierar lite hur mycket silver bladen har men silvret upplevs nästan ligga tredimensionellt i bladet vilket ger ett väldigt speciellt utseende. Den får även lätt en röd kant på bladen, och i kraftigt ljus (så inte riktigt lika lätt) kan hela bladen bli röda.

Den är inte så blomvillig. Det dröjde fyra år för min planta att blomma, och åtminstone två av de åren har den fått växa på en bra placering. Å andra sedan har väldigt många blomställningsskaft börjat dyka upp på rankorna nu, så kanske är den en av de hoyor som blir mer generös med åldern.

Jag vågar inte gissa vilken art den tillhör. Blommorna påminner mig mycket om caudata, framför allt de äldre klonerna med mindre imponerande blommor, men bladen matchar inte helt och inte heller alla delar hos blommorna. Bland annat har den en intressant avslutning på bikroneloberna där nektardropparna samlas, en klar skillnad från caudata. Dess svans som sticker upp från bikronan är även väldigt kort.

Här nedan kommer lite jämförelsebilder med min Hoya collina (IR-26). Det hade varit bättre med den något större klonen från Biak, men den här klonen är så väldigt blomvillig att jag inte kunde låta bli. Min collina är lite väl blek efter att ha fått mindre vatten trots att hösten varit riktigt varm här, så färgskillnaden är inte lika extrem som på bilderna.

Den naturliga positionen hos blomställningsskaften.

Min Hoya sp. ska egentligen få fler än bara tre blommor i flocken. Majoriteten av alla knoppar föll av och jag hoppas på bättre bilder efter att den fått blomma om några gånger.

Framför allt i profil ser man den stora skillnaden hos bikronorna

Den här bilden är bara på Hoya collina men det går att se skillnaden i hur knopparna ser ut mot en bild tidigare i det här inlägget på Hoya sp. Och jag kunde inte låta bli och visa hur galet blomhungrig (blomvillig känns på något sätt inte som en tillräcklig beskrivning) den här plantan har bilvit.