En ny, riktigt härlig Dischidia från Kalimantan, Borneo

Behöver man förgylla regnrusket idag så är den här Dischidian trevlig att fokusera på. Den har inte fått en egen sida än, och den kommer nog få vänta lite tills jag haft tid att titta på den i detalj. Jag har importerat den inte mindre än tre gånger under tidspannet av något år och odlar den som Dischidia sp. Kalbar. Jag har även fått den som Dischidia sp. Borneo och Dischidia sp. Kalimantan. Alla är givetvis korrekta benämningar som bara skiljer sig åt i exaktheten (Kalimantan Barat (=Kalbar) är en provins i västra Kalimantan. Kalimantan är den södra delen av Borneo som tillhör Indonesien). Men det är inte alltid så lätt att veta vad man beställer utan artnamn och på det sättet lyckades den hitta hit tre gånger om.

När jag såg bilder på den funderade jag över om det var en smalbladig Dischidia acutifolia, en variabel art som finns utspridd från Assam i Indien till Papua New Guinea. Jag vet ännu inte om det stämmer eftersom jag inte ens kikat på blommorna inuti. Eftersom jag av någon anledning inte helt fastnat för acutifolia som art (fast det finns väldigt dekorativa kloner av den) så hade jag inte för höga förhoppningar om den här Dischidian.

Den första sticklingen jag fick av den var ganska sliten och  var inget som omedelbart imponerade, även om jag uppskattade de mycket smala rankorna och tunna bladen. Men när den började växa fann jag mig titta till den oftare och oftare.

Det visade sig att de nya bladen hade det där speciella och väldigt vackra skimret över sig som vissa hoyor och dischidior kan få. Ett tag var jag orolig att det endast skulle gälla nya blad, men de äldre behöll det även när de började hårda och bli lite styvare. Det blev till och med tydligare hos de lite äldre bladen.

Bladen visade ingen tendens till att kunna bli röda men det visade sig att bladens undersida kunde färgas mörkare med tiden och bidra med lite färgkontrast. Undersidan behöll även skimret. Jag är osäker på om det är en naturlig utveckling eller bara en reaktion på att odlas i starkare ljus

Den har visat sig växa snabbt och lätt, även de sticklingar som varit mer slitna än andra. Blommorna har kommit tidigt, inom ett år, för en stickling bara 4 månader från den kom till Sverige vilket är uppskattat. Jag hade hoppats att den kunde få starkare färger i blommorna, men det verkar den inte vilja än så länge. Det är en av anledningarna till att jag odlade den här plantan så ljust. En annan planta står lite mörkare och får där mörkare blad. Jag har ännu inte bestämt mig för vilken jag tycker blir snyggast.

Oavsett vad så blir den i båda miljöerna vacker med sina skira rankor och mindre, tunna och skimrande blad. Jag kan tänka mig att den blir mycket snygg i ampel med, men har inte testat det. Den är lätt att odla inomhus och bladen väger mer än väl upp för de typiska diskreta Dischidia-blommorna utan doft. Plantan på bilden kom till mig i månadsskiftet mellan juni och juli i år och blommade första gången i början på november.