Gott nytt år!

2024 har sannerligen varit en speciellt år för mig. Tumultartat och snabbt har det gått på flera olika håll i livet, och då givetvis även för mig och min odling. Efter en smygstart sena 2023 så var 2024 det första året min webbutik var öppen. Det har varit en otrolig upplevelse, och jag är så tacksam mot mina kunder att jag fått syssla med det, och kan fortsätta göra det nästa år.

Butiken har även gett mig mer tid med mina växter och lite utökad odlingsyta, vilket givetvis ledde till en hel del nytillskott 2024 som jag är väldigt ivrig att få odla upp. En hel del nyare Dischidia hittade till min samling, och jag hoppas kunna förkovra mig ytterligare i släktet under 2025. Det var även en Dischidia som gav mig det största ögonblicket 2024. Dischidia cochleata har varit ett stort odlingmål mig för i flera år, och att få se blommorna här hemma var riktigt stort för mig. Det kanske verkar lite underligt eftersom artnamnet har cirkulerat friskt i odling i många år, men den äkta arten med de fantastiskt färgade blommorna är mycket mer ovanlig än man kan tro.

Ett annat uppskattat ögonblick var när den här plantan av Hoya yingjiangensis öppnade sina blommor. Det är en väldigt vacker art med glänsande blad och hyfsat stora blommor som doftar av citron.

Till skillnad från många andra arter med kupformade, ganska stora blommor är yingjiangensis blommor hårda och robusa, vilket gör att de utvecklas till fullo även i den torra inomhusluften.

Att jag sett fram emot de här blommorna så mycket är för att de sitter på en riktigt överlevare. Jag fick den redan 2019 av en vän, i form av en nästan helt död planta. Hon hade gett upp om plantan men jag var villig att ge den en chans. Av plantan kunde jag bara få fram tre ennods-sticklingar, och bara en av dem klarade att rota sig, då bara med en tredjedels blad. Sedan hände inget med den, och jag bestämde mig för att kasta den när arten började dyka upp till salu. Egentligen satt den kvar i en stängd påse i ett hörn och när jag köpte en ny stickling 2022 hade jag redan glömt bort den. Av en ren slump upptäckte jag att den igen samtidigt som den nya sticklingen utvecklade knoppar 2023. Då hade den äldre sticklingen lyckats klämma fram ett par små microblad. Jag kunde inte låta bli att låta den få en chans och att se de första blommorna på en sådan kämpe värmer lite extra.

Hoya sangguensis måste även få ett hedersomnämnande när de kommer till de blommor som värmt mest 2024. Jag är så förälskad i den här specifika klonen av arten och den blir bara bättre och bättre ju äldre den blir.

2024 var även året då min andra Hoya piestolepis passade på att blomma. Arten har riktigt fantastiska blommor, men NS16-002 (till vänster på bilden) har inte riktigt min typ av blad. Den mörkare NS10-057 (till höger på bilden) å andra sidan har snygga blad som passar mig, och det var ljuvligt att få se blommorna på den med.

Alla år hör väl egentligen till Hoya lacunosa, men den här fina jämförelsebilden mellan Hoya lacunosa (IML0377) och kultivaren Hoya lacunosa (yellow) togs i alla fall 2024.

Under året har jag även fått fördjupa mig i den underbara arten jag kallar Hoya sp. Papua (som ännu inte verkar ha blivit identifierad). Den är här för att stanna med tanke på hur lättodlad den är och hur villigt den blommar. Det finns många olika kloner i odling, vilket säger något i sig. Och under året har tre av dem blommat hos mig så jag kunnat få jämföra dem.

Hoya sp. Papua tillsammans med Hoya sp. Papua (05) till höger

Hoya sp. Papua (05) till höger har rundare blad

Hoya sp. Papua tillsammans med Hoya sp. Papua (02) till höger.

Några växter lyste lite extra på bladfronten med. Först och främst den här som kallas Hoya pubicalyx ’Pink Silver Ghost’. En helt fantastisk sort av Hoya pubicalyx jag bara älskar och inte kan låta bli att gå och beundra nästan varje dag. Den är lite mindre än den borde vara på grund av en liten olycka och efterföljande donering av oväntande sticklingar, men den lyste verkligen upp 2024 för mig.

En annan ny favorit som kommit igång under året är den här Hoya sp. Kalbar Hulu (01). Arten går även under smeknamnet minicoin eller mini coin och jag har även sett den med ganska vilt skilda ursprung. Jag tror inte den nödvändigtvis är så pass spridd men oavsett härkomst är den fantastiskt med sina små, täta blad och vackra mörka kanter.

Blommorna är mycket små och speciellt formade, med andra ord helt bedårande.

Som synes så har mycket små, runda blad varit i ropet 2024 och det inkluderar även nästa växt, nämligen Hoya boycei.

Den växer med en mycket tät, krypande ranka med suckulenta, runda blad. Den får mörkagröna blad med en nytillväxt i brunrött.

Först nu under vintern har den börjat grena sig, och det med råge verkar det som. Jag hoppas det betyder att den kanske vill blomma för mig med, något den inte gjort.

Ytterligare ett hedersomnämnande till en av mina juvelorkidéer, Ludisia ’Spiderman’. Det är en av de lättaste att odla bland dem som får de mer spektakulära bladen. Jag har varit harig med att låta mina juveler få komma ut på fönsterbrädan igen efter att de drabbades av trips för ett och ett halvt år sedan. Men den här har fått komma ut och jag njuter så av att se den i köket igen.

Det som får avsluta 2024 är något helt annat, och en växt jag haft ögonen på efter att ha sett den på bild. När den dök upp i europeiska butiker var jag snabb att beställa trots att det var sent på året, och här får den stoltsera trots att den fortfarande tillhör karantänväxterna. Det ska vara en variegerad form av Procris repens (ofta kallad sina synonymnamn Pellionia repens och Pellionia pulchra). Jag är inte så insatt i släktet, men bladen är helt otroliga!

Nu hoppas jag och önskar ett ännu bättre år 2025, för mig och för dig. Gott Nytt År!