Vad passar bättre på alla hjärtans dag än Hoya carnosa?
Hoya carnosa är kanske den allra mest älskade av alla hoyor, och framför allt av dem som inte samlar på släktet. De äldre klonerna är riktiga kraftmaskiner som odlats som krukväxter över minst ett par sekelskiften. Arten är inte en personlig favorit hos mig, men dess plats i allas hjärtan är väl förtjänad.
Hoya carnosa (Round Leaves, EPC-893)
Att den inte är en personlig favorit hos mig beror främst på att den första bekantskapen gjordes med den klassiga, äldre klonen här i Sverige. Jag ska inte dröja mig vid den, och utan tvekan är den vacker. Men den blir enorm och blommorna dröjer några år. Försöker man hålla efter den (aka hålla den nedklippt) så dröjer blommorna mycket, mycket längre. Jag prövade den tidigt som krukväxt och gjorde mig av med den, och det var först när andra hoyor nästlat sig in i mitt hjärta jag kunde välkomna den igen.
Hoya carnosa (big, pink flower)
Mina senare erfarenheter med den blev inte mycket bättre. Det var inte så att den hade fått ändrade odlingsegenskaper eller att jag fått mer plats. Så det tog ett tag innan jag fick upp ögonen för de olika sorter som fanns. Det finns nämligen massor av sorter av Hoya carnosa, vilket inte är konstigt för en krukväxt som odlats så länge. Flera av dem ligger ständigt uppe vid de högst prissatta och eftertraktade hoyorna.
Hoya carnosa (Shocking Pink)
Som tur var för mig och min plånbok så var det de andra sorterna som jag blev mest intresserad av. Den första som på riktigt smälte mitt hjärta var Hoya carnosa (Shocking Pink). Blommorna blir rosa och gråmelerade, och blomflocken är liten för att sitta på en carnosa. Men den är så extremt blomvillig även på en liten och ung planta, och det ljusgröna bladverket passar perfekt med de rosa blommorna. Jag vet inte hur många gånger jag tagit sticklingar av denna och de börjat blomma inom ett halvår eller år.
Hoya carnosa (Shocking Pink)
Färgen är mycket vackrare och skarpare i verkligheten. De ljusa stråna tenderar att lura kameran och det krävs att ljuset faller precis rätt för att man ska få en chans att uppskatta hur rosa de är.
Hoya carnosa (Shocking Pink)
Nästa sort som jag föll för och som på riktigt öppnade slussarna för carnosa-sorter härhemma var den hyfsat gamla Hoya carnosa (Round Leaves, EPC-893). Den tog ett tag att flörta in sig. Jag köpte den för att jag ville ha de runda, lite kupade bladen, men sticklingen jag fick hem hade visserligen det rätta, suckulenta växtsättet, men bladen hade ännu inte fått sin form.
Hoya carnosa (Round Leaves, EPC-893)
Det är en väldigt grov carnosa med tjocka och stela rankor och blad. Den blommar med en mycket stor flock, men även blommorna och blomskaften är mer rigida än vad som är normalt hos carnosa. Allt i min smak. Den blommade tidigt, och trots att blommorna överensstämde var jag osäker på om jag verkligen fått hem rätt växt. Det var först efter ytterligare ett par år när plantan fått lite ålder som den plötsligt började utveckla de fantastiska, runda bladen jag föll för en gång i tiden.
Hoya carnosa (Round Leaves, EPC-893)
Idag har jag inga tvivel om att det är rätt planta jag odlar, men det visar på hur viktigt det är med rätt namnade och identifierade sticklingar när det gäller ett släkte som inte visar sina egenskaper på åratal. Efter det har ytterligare en handfull sorter tagit sig in och jag har nu inte mindre än 8 sorter i mitt stall och ytterligare några hybrider.
Hoya carnosa (Round Leaves, EPC-893)
En av dem som kom efter var Hoya carnosa (big, pink flower). Den här var en mer traditionell carnosa igen. Som ni märker har jag ännu inte lärt mig läxan. Men den här har några små detaljer som ändå fick mig att bli förtjust i den. Precis som hos Hoya carnosa (Round Leaves, EPC-893) är bladformen något avvikande hos Hoya carnosa (big, pink flower). Bladen är något bredare (och blir därmed större), och dessa små detaljer (runda eller bredare blad) gör en stor skillnad för mig i hur mycket jag gillar utseendet på plantan. Den har även en större blomflock än den traditionella carnosan, och blommor som går i ljusrosa men kan meleras i mörkare lila och grått. Små detaljer som gör stor skillnad.
Hoya carnosa (big, pink flower)
Vanligtvis blommar den med fulla flockar, men nu råkade det bli så att jag hade tid att fotografera vid ett tillfälle bara några få blommor överlevde i den här flocken. Till skillnad från de andra två så har den här samma egenskaper som mer traditionella kloner, med andra ord är den väldigt snabbväxande samtidigt som blommorna dröjer några år.
Hoya carnosa (big, pink flower)
En Hoya carnosa som jag vill älska, men inte riktigt kommer överens med, är den klassiska sorten Hoya carnosa ’Chelsea’. Den är en carnosa grovare än Hoya carnosa (Round Leaves, EPC-893) och så pass grov att den inte ens klättrar, utan kryper och hänger med sina rankor. Odlas den väl får den fantastiska runda till hjärtformade blad. Jag har odlat sorten i många år, men sällan haft en fin planta. Det beror på att den är mer ljuskrävande än andra carnosor. Den överlever fint i mörkare placeringar, och står därför ofta där, men då får den även blad som blir större utan de klassiska ”groparna” mellan nerverna eller den snygga formen. Jag startade nyligen om min planta och är igen betagen av de vackra bladen. Men vi vet båda två att den snart flyttar in i en mörkare hylla och krossar mitt hjärta igen.
Hoya carnosa ’Chelsea’
En carnosa som jag tycker det kommer vara värt att hålla utkik efter i handeln är den som kallas Hoya carnosa ’Flamingo Dream’. Den började massproduceras och säljas i stora kvantiteter förra året, och finns förhoppningsvis i en butik nära dig. Det är en ganska klassisk yttervarigerad carnosa men nytillväxten blir explosivt rosalila och den varvar ofta sin jämna variegering med blad som har stora områden vitt (och därmed rosa när den är ny). En helt perfekt alla hjärtans dag-Hoya i mina ögon.
Hoya carnosa ’Flamingo Dream’
