Pinguicula planifolia
Pinguicula planifolia skiljer sig precis som primuliflora från mina andra sydamerikanska tätörter genom att komma från södra Nordamerika och sälla sig till de tempererade arterna. Den har den typiska mer imponerande blomman som hör till den tempererade gruppen och kan odlas ”tropiskt”, det vill säga utan någon direkt viloperiod, utan problem. I sitt habitat växer den i våtmarker och jag har till och med sett bilder på den växande med rosetten under vatten utan problem. Det gör att skötseln för den skiljer sig lite mot mina andra pinguicula.
Bladen är typiskt avsmalnade och platta, nästtintill triangulära, och blir gärna röda i gott solljus -en egenskap just den här arten är känd för. Bladen rullar sig lätt inåt. Blomman är lilafärgad med en tydligt lilafärgad bas som sedan ljusnar till ljust lila i spetsarna. Hos mig öppnar och stänger sig blomman lite som den vill- jag vet inte om jag ännu inte behärskat mekanismen eller om den helt enkelt inte trivs så bra. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att fotografera den med blomman öppen utan fotografierna här visar bara en halvt utslagen blomma. Jag odlar den i en blandning av torv och sand (med lite småleca) där vattennivån när jag vattnar ligger precis under rosetten, för att sedan sjunka till nästa vattning. Den kom hem under hösten 2019 och blommade första gången tidigt 2020.
