hoya benchaii
Hoya benchaii är en ganska nypublicerad Hoya (2014). Den är väldigt lik Hoya kloppenburgii, även fast bladen är lite bredare och bikronan spetsig till skillnad från kloppenburgiis som är rundad. Det finns även andra detaljer i blommorna som gör att det går att se skillnad ganska enkelt när de väl blommar. Jag funderade på om jag ville skaffa kloppenburgii eller benchaii – att jag ville ha någon av dem, med dess ganska säregna blad och blommor var självklart – och valde slutligen benchaii. På de bilder jag kunde se verkade benchaiis blad bli rödare, och blommorna kunde bli rosa-vita snarare än kloppenburgiis gulorange till gul och lätt rosa. Mer kontrast är bättre, resonerade jag. Som synes blev det inte riktigt som jag tänkte -mina blommor fick en annan färg som påminde mer om kloppenburgii (och jag tror det beror på vilken klon av benchaii man odlar, snarare än miljö) och bladen blev inte speciellt röda.
Den här klonen av Hoya benchaii får tjocka, styva blad med tjockare nerver och kanter. Är den lite uttorkad kan bladen mjukna, men annars håller de sig hårda. Som unga är bladen väldigt formbara och mycket tunnare, vilket gör att bladen kan få lite olika form, men när bladen väl stelnar upp ändrar de inte mycket på sig. Bladen kan bli röda, men det har varit ganska utmanande för mig att få till röda blad: ofta är denna helt grön hos mig. Blommorna kommer på ett långt blomställningsskaft och är runt centimetern i diameter. De har en väldigt speciell form där den håriga kronan böjer sig tillbaka och blir både ganska platt och femkantig snarare än rund. Bikronan höjer sig över kronan och har ganska grova och rundande former som gör att den ser lite konstgjord ut. Blommorna får mig att tänka på knappar eller legobitar. Den här klonen får en gulorange färg med rosa inslag och en rosa cirkel över bikronan. Blommorna har varit helt doftlösa och höll i två veckor. Den klättrar någorlunda, men rankorna blir ofta så pass styva att den snarare rör sig uppåt än slingrar sig uppåt.
Hoya benchaii har varit en av mina absolut envisaste hoyor att få i blom. Jag införskaffade en stickling i augusti 2017, och den har sakta vuxit på nästan enbart under de varma månaderna. Det var först under sommaren 2020, när den stod i direkt solsken innanför en öppen balkongdörr flera timmar om dagen, som den satte sitt första blomställningsskaft. Idag misstänker jag att den helt enkelt är en av de hoyor som gärna vill ha lite ålder innan de visar upp sin goda sida, även om ljus alltid gör sitt till. Så fort blomställningskaftet började utvecklas gick det smidigt direkt till knopp och blomma utan några konstigheter. Blommorna var väldigt häftiga och en bonus var att de höll i hela 14 dagar. Väl efter den första blomningen har den visat sig hyfsat blomvillig och 2021 satte den tidigt igång att blomma upprepade gånger. Det enda blomställningsskaftet fick dessutom sällskap av ytterligare fyra, med fler på väg.
