Hoya bella
- Hoya bella (variegerad)
- Hoya bella (Paxtonii)
- Hoya bella ’Anneke Buis’
Jag är väldigt glad att äntligen kunna presentera Hoya bella som den egna arten den nu får stå som. Databasen som heter World Checklist of Vascular Plants (WCVP) förkastade placeringen av bella som underart till lanceolata (som Douglas H. Kent gjorde 1981), och därmed finns det grund att stå på för mig att göra detsamma. De listar även paxtonii som synonym till bella, men från en felaktig publicering (se mer under paxtonii nedan).
Hoya bella är en traditionell hoya med täta, lansettliknande blad med nedsänkt nerv i mitten och vita stjärnformade blommor med rosa mitt. Den har många likheter med hoyor som lanceolata, chinghungensis, vaccinioides och engleriana. Alla har kvastliknande rankor som hänger nedåt och vita stjärnformade blommor. Hoya bella har de största bladen i gruppen.
Hoya bella (variegerad)
Det här är en variegerad form av Hoya bella. Den här som har innervariegering kallas ofta ’Luis Bois’ eller något liknande, men var det namnet kommer ifrån är väldigt osäkert. En man som hette Buis tillvaratog två variegerade bellor, en med vita ytterkanter och en med gröna ytterkanter och gulaktig mitt. Han döpte dem till ’Anneke Buis’ och ’Lida Buis’ vardera. ’Lida Buis’ var den innervariegerade och jag misstänker starkt att namnet ’Luis Bois’ är en förvanskning av det namnet. Förutom det så sade han att dessa variegeringar uppstod spontant. Om det hänt en gång så kan det hända flera gånger, och det betyder att det är möjligt att det finns fler kloner av variegerade bellor där ute. Och när det kommer till kultivarer så går det inte att lägga till ett namn i efterhand. Kultivarer kan väljas ut dels för sitt distinkta utseende, men även för andra egenskaper som att vara lättodlad, lättblommad eller starkväxande. Det gör att man ska vara väldigt försiktig med att sätta ett kultivarnamn på en växt om namnet inte kom med plantan, även om den ser ut som kultivaren. Jag köpte denna som bella (variegerad) och det är därför den fortsätter heta så.
Bladen på min bella (variegerad) har gröna kanter och gul mitt. Den gröna färgen kan variera från ljusgrön till nästan svart grön, och variegeringen kommer gärna i olika mönster och nyanser på bladen. Bladen saknar silverfläckar. Blommorna har en väldigt vit krona med ljusrosa bikrona och är stora i relation till bladen. Formen på blomman är väldigt stjärnlik och ren i formen, de ser verkligen ut att vara gjorda av porslin och glas. Doften är väldigt god och påminner om något rosliknande. Den är ganska oregelbunden och växlar mellan att inte kännas av alls till att ge ganska starka puffar ut i rummet. Det enda negativa med blommorna är att de verkligen hänger rakt ner och är svåra att beundra. Bella klättrar inte men har ganska styva grenar och visar ingen större vilja att hänga med dem. Jag har numera två plantor av denna, en som växer i pimpsten med lite sphagnummossa, och en som växer i bark. Båda verkar trivas ganska bra.
Hoya bella är en klassisk hoya som jag aldrig riktigt kände någon dragning till. Men det var klart jag blev nyfiken på vad andra tyckte vad så fantastiskt med den. Men sen så är jag ju svag för variegeringar och när jag såg denna var det klart att jag behövde den. Jag tycker väldigt mycket om bladverket, men den här plantan kallas ufot härhemma med rätta -grenarna står rätt ut och växten tar mycket större plats än den borde. Av den anledningen hängde den mörkt första året och trots att den satte blomställningsskaft mycket tidigt blev det inte mycket blommor av det. Mot alla odds lyckades den efter ett år ändå producera en blomklase. Det var tur för blommorna visade sig vara helt underbara. Efter blommorna fick den hänga i bättre ljus och har sedan dess blommat regelbundet.
Jag köpte min Hoya bella i maj 2017 och den blommade första gången i juli 2018. Jag importerade min bella från Thailand och när den kom hade den en väldigt blandad variegering. Hälften av plantan hade mycket sparsamt med variegering och hälften såg ut som den skulle. Det såg inte jag som ett hinder eftersom gröna blad också kan ge plantan en välbehövlig energikick, så länge de inte tar över. Det gjorde de inte heller, förrän jag började klippa lite väl aggressivt i plantan. Den här bellan är ganska eftersökt och givetvis ville jag klippa de fina grenarna till andra. Det resulterade i att de fina grenarna blev väldigt tillväxthämmande medan den dåliga variegeringen fick fördelar och växte allt bättre. I slutet på 2019 insåg jag att jag var tvungen att starta om plantan om jag någonsin skulle få en fin planta igen. Det var tufft att slakta den, och många av de finare delarna blev väldigt korta och små sticklingar att börja om med. Men redan våren efter, 2020, hade jag två fina små plantor igen som fick sina första blommor i vårsolen.
Hoya bella (Paxtonii)
Det här är en speciell bellatyp som ibland kallas Hoya paxtonii, Hoya bella ’Paxtonii’ eller Hoya bella var paxtonii. Tyvärr har den fastnat i en trasslig namnhärva. Till och börja med så listas den fel i IPNI (International Plant Names Index, www.ipni.org) där det står att den publicerats av G. Nicholson. Det stämmer nämligen inte. Faktum är att den inte publicerats någonstans. Första gången den överhuvudtaget nämns (1852, av Dymert) så är det i förbigående där den visats upp på en utställning. 1857 har han förälskat sig i Paxtonii och skriver en utförlig beskrivning av den, faktiskt den mest utförliga beskrivningen än idag. Där nämner han att den cirkulerat som van Houttes bella, och att paxtonii och bella dök upp i odling ungefär samtidigt. Men mer än så skrivs inte om ursprunget. Paxtonii nämns sedan kort bland hoyorna under följande år men 1883, när Nicholsen beskriver Paxtonii för andra gången (den första gången skrev han om den 1873, men då bara genom att kopiera en kort beskrivning Williams skrev 1869) anger han den under bella istället för som egen art. Han stödjer sig på en källa jag inte hittat (Z.B. 1880) där en jämförelse mellan bella och paxtonii ska ha skett och paxtonii ska då ha placerats som variant till bella. När D. H. Kent 1981 placerar bella som underart till lanceolata går han också igenom paxtonii. Han kommer till slutsatsen att härkomsten till Paxtonii är okänd: det går inte att säga om det är kultiverad eller insamlad. Den är heller inte publicerad och det existerar inte något herbarieark. Av den anledningen skriver han att det bästa är att behandla den som en framodlad variant. Den är helt enkelt väldigt lik bella, och speciellt idag, 40 år senare, när vi sett hur heterogena hoyaarter kan vara, känns det naturligt att den är en bella. Jag har valt att skriva namnet som ovan, med Paxtonii i parantes, eftersom den trots allt inte är publicerad (inte ens som variant) och då är namnet snarare information om vilken bella det är än en del av det officiella namnet.
Att bella (Paxtonii) fick komma hem till gemenskapen berodde nog mest på att jag slet mitt hår över de andra två lanceolatorna som bara vägrade bli snygga. Det sades att Paxtonii blev en väldigt snygg planta så det var klart den behövdes letas upp och i november 2018 fick jag äntligen tag på ett par sticklingar. Bella (Paxtonii) har långa blad, mycket längre än bellas, och bladen viker sig lätt neråt och inåt på ett sätt som påminner om lanceolatas. Det gör att bladen ger intryck av att vara smala och nätta. Intrycket bedrar för bladen är faktiskt ganska ordentligt hårda, och relativt tjocka. De hänger gärna rakt ner och gör faktiskt att plantan ser lite bättre ut än hos de andra ”kvastgreningarna”. Till skillnad från bellas matta blad är bladen släta och blanka och påminner mer om lanceolatas blad än om bellas. Blommorna är extremt lika bellans, doftmässigt med, men har en mindre diameter, både i bikrona och totalt sett.
Bella (Paxtonii) visade redan från början upp en tendens jag noterat hos Hoya lanceolata, även om den aldrig visat det lika tydligt. Och det är att den gärna tappar de äldre bladen vid flytt eller miljöombyte. När den kom hem började den växa direkt efter rotningen, men samtidigt som den växte blev de äldre bladen långsamt gula ett efter ett. Det här är vanligtvis något man bör vara uppmärksam på när det kommer till Hoya, eftersom det kan betyda att rötterna är dåliga. Men trots omplantering och undersökning som inte gav något fortsatte de äldre bladen att gulna och falla av. Det var först när varje blad som den kom med hade trillat av som den slutade tappa blad. Inget av bladen som kom till efter flytten har efter det trillat av. Mina försök att hantera det skadade nog plantan mer än det hjälpte. Två och ett halvt år senare, i april 2020, blommade den för första gången. Till min förvåning höll faktiskt blommorna en hel månad!
Hoya bella ’Anneke Buis’
Det här är den andra typen av varigerad bella, men eftersom jag köpte den under dess sanna kultivarnamn så kan jag därför kalla den ’Anneke Buis’. De flesta som odlar den kallar den nog albomarginata, som är mest förekommande som beskrivning. Den här mer eller mindre trillade in hos mig. Jag har svårt för de klassiska bellornas växtsätt, men efter att någorlunda lyckats tämja min innervariegerade bella, och beställde en annan växt samtidigt, så lade jag till den här i en beställning. En söt liten trenodig stickling anlände och sattes i ett rotningsglas och glömdes bort lite. Några månader senare upptäckte jag den i sitt glas och stod lite handfallen över vad jag skulle göra med den. Till slut landade jag i att göra en samplantering med några andra variegerade växter. Den tog genast fart och blommade raskt. Tyvärr visade den samma hemska växtsätt som bella ofta gör hos mig, och har många gånger fått mig att ångra köpet. Annars är det en vacker växt. De gröna områdena får en attraktiv mörkgrön färg som kontrasterar bra med den ljusa kanten. De vita områdena är vita med en lätt ton åt gult. Den saknar silver och baksidan av bladen är extremt ljusa till den mörka ovansidan. Blommorna har en väldigt vit krona med ljusrosa bikrona och är stora i relation till bladen. Många gånger blir den ljusrosa bikronan väldigt blek, även om vissa blomflockar får den normalstarka rosa färgen. Formen på blomman är väldigt stjärnlik och ren i formen, de ser verkligen ut att vara gjorda av porslin och glas. Doften är väldigt god och påminner om något rosliknande. Den kan ibland vara ojämn men jag börjar se mönstret att doften är starkare om växten får gott om ljus och vatten och trivs bättre. Att säga att jag odlar den hängande är mer ett uttryck för optimism just nu än någonting annat, eftersom den har starka grenar som gärna håller sig vågräta. Den växer i en blandning med bark, pimpsten och ytterst lite torv. Den kom hem i slutet på maj 2020 och blommade första gången i oktober 2020.
