Fler ljus(a) blommor

När jag skrev förra inlägget noterade jag för mig själv att mina höstblommare alla har vita blommor, om än med färgad bikrona. Jag är själv ingen stor älskare av vita blommor -jag tycker om när blommorna står ut i kontrast, vilket oftast kräver lite mer färg- men det finns ett flertal jag faktiskt beundrar trots att blommorna är mestadels vita, och trots att de inte direkt ger någon kontrast. Så jag tänkte dela med mig av två nya med mestadels vita blommor. En av dem är den vita Hoya patella, som jag precis lagt till på patellas sida.

Patellas blomvillighet när den trivs, och de stora blommorna, gör att den faktiskt är en ganska spektakulär hoya. Stora plantor av patella är helt underbara, och storleken på blomman gör att det inte spelar någon roll om den är vit (en egenskap den delar med danumensis ssp. danumensis, i mina ögon). En röd mitt och de ofta lätt rodnande kanterna räcker för att göra den underbar i mina ögon.

Den vita patellan har helt vita blomnerver, vilket är den tydligaste skillnaden mellan den vita och den rosa.

Den andra, men som till skillnad från patella faktiskt får vänta på sin sida ett tag, är Hoya minahassae. Det här är en ganska spännande hoya. Bladen kan få röda kanter, och blommorna är platta och ganska stora för blomtypen, så en stor klase blir faktiskt iögonfallande. Den har dessutom en behaglig doft i min näsa. Jag var mer intresserad av bladen med den här hoyan, men blommorna överraskade mig positivt. Den strulade lite och växte långsamt för mig i början, men har verkligen kommit igen på sistone.

Till slut får Hoya microstemma får hänga på i det här inlägget som en bonus. De små orediga blomklasarna med vita blommor som doftar vanilj är så pass söta. Egentligen har jag ingen förklaring till varför jag är förtjust i just de här blommorna: de är svåra att se, små, vita och hänger nedåt, men jag tycker ändå om att vända upp dem och studera dem.