Hoya griffithii
- griffithii
- griffithii (spotted leaves, China)
- griffithii (yellow)
Hoya griffithii är en väldigt odlingsvärd Hoya som insamlats flera gånger, och det finns ett antal olika kloner i omlopp. Den har avlånga, hyfsat stora blad och stora vackra blommor. De håller länge för att sitta på en Hoya och doftar ordentligt. Blommorna är inte lika stora som de riktiga giganterna men den är i mina ögon mer lättodlad, och har vackrare blad och rankor, än giganterna. Jag har tyvärr inte insamlingsnumret till mina griffithii, och därför går det inte att säga helt säkert vilka av klonerna jag odlar. De två som blommat hos mig har haft ganska olika blommor och jämförelsebilder har jag under blandade blommor.
Hoya griffithii
Det här var min första griffithii, och fortfarande den jag tycker är vackrast. Bladen är underbart glansiga, mörka och tunnare än hos de andra jag odlar idag. Den köptes som ”bara” griffithii, och är förmodligen en av de vanligaste klonerna. Jag odlar den inte längre, för jag tror att den är sjuk. Vid stress utvecklar den mönster först på baksidan av bladen, som sedan skiner igenom till ovansidan. Ibland uppträder det även på stammen. I mina ögon ser det väldigt viruslikt ut. Under några år försökte jag komma tillrätta med problemet genom att ta bort påverkade blad och genom att ta nya sticklingar från friska delar men det kom alltid tillbaka. Jag gav upp min första planta och införskaffade den från två andra källor som också visade sig ha samma problem. Till slut slängde jag allt material av den och odlar den inte längre. Jag hoppas att jag har fel och det är något annat än sjukdom, men jag vill helst inte ha den tillsammans med mina andra växter. Bilderna nedan är inte på plantan i sig, utan på missfärgningarna som följer med. Så länge plantan trivs så har kanske ett eller två blad ett fåtal fläckar, men vid stress blir de snabbt fler och kan täcka stora delar av bladen och stammen.
Hoya griffithii (spotted leaves, China)
Den här griffithiin blev mitt tröstpris efter att ha gett upp om min första griffithii. Jag ville vara säker på att få en annan klon att odla, och silver på bladen kan inte vara dåligt. Bladen är ljusgröna med silverfläckar och kan bli ganska suckulenta. Den växer vackert och gärna lite ”tofsaktigt” där den skjuter nya rankor i noder som mest bara blir ett par blad. Knopparna är ganska dekorativa med sina lila prickar och blommorna blir benvita med lila fläckar på baksidan. De håller strax över 3 veckor och doften är ganska stark. Första kvällen doftade den mest stall i min näsa, men efter det blev det mer blomlikt även om det är en av mina favoritdofter.
Den här har jag haft ganska länge och den hade stora problem med falskt spinn. Den tog ganska mycket stryk från kvalstret och växte inte vidare bra för mig. Först när jag äntligen blev av med det började den komma igen. Jag odlade den då på stöd och det var ingen bra ide för mina griffithii. Rankorna är starka, och bladen kraftiga (och vill gärna stå ut åt alla håll) men nytillväxten är förvånansvärt känslig. Jag kan inte ens räkna alla de gånger jag av misstag skadade nya blad och tillväxter. Efter något års försök så ändrade jag mig och satte dem i amplar och då tog det mindre än ett halvår innan båda började utveckla blomställningsskaft och sedan blommade efterföljande höst. Jag införskaffade den våren 2017 och den blommade för mig hösten 2020. Den växer i bark.
Hoya griffithii (yellow)
Min gula griffithii kom i princip samtidigt som den silvriga. Eftersom den var gul var den garanterat inte samma som mina gamla kasserade griffithii och därför en ”säker” klon, och samtidigt var jag inte helt såld på varken denna eller den silvrigas utseende. Båda är vackra, men inte riktigt i klass med den ”klassiska” griffithiin. Den här är lite mörkare grön än den silvriga, saknar silver och är generellt kraftfullare med tjockare rankor och blad. Blommorna ser däremot ganska olika ut. De är lite mindre än blommorna hos den silvriga klonen från Kina och mycket trubbigare. Samtidigt är bikronan större och har en något annorlunda form.Jag har funderat på om den här verkligen bestämts till att vara griffithii, eller bör kallas aff. griffithii. Men tills dess jag funderat ut det så står den som jag köpte den, och den är ganska väl spridd som det så det är inte omöjligt att den faktiskt är bestämd redan. Knopparna var kraftigt lilafläckiga och blommorna behåller sina fläckar på baksidan. Blommorna drog ganska kraftigt åt det gröna hållet och var gröngula snarare än gula den första blomningen. Foderbladen är mycket stora och sticker ut mellan kronbladen och gör blomman väldigt fin i mina ögon. Blommorna höll i nästan fyra veckor när den väl blommade. Den droppar väldigt mycket nektar och doftar starkt, men mycket gott.
Den här har odlats bredvid den silvriga klonen från Kina hela tiden och därför fått samma behandling. Den var drabbat av falskt spinn tidigt, och började växa fint först när det problemet var löst. Den hade en misslyckad karriär på ett stöd, mest på grund av min klumpighet, och blommade genast ut när den äntligen kom upp i ampel och blev lämnad i fred. Den är odlad i bark och kom hem även den våren 2017 och den blommade första gången hösten 2020, nästan exakt samtidigt som den silvriga klonen.
