Hoya pauciflora

Hoya pauciflora har en väldigt intressant reaktion till våren. Hela hösten och vintern har den blommat ganska jämnt, med någon nyutslagen blomma i veckan. Eftersom blommorna håller i 3-4 veckor så blir det en handfull blommor som alltid är öppna samtidigt och sprider den underbara doften. Men ett av de säkraste vårtecknen härhemma är när plantan plötsligt börjar öppna alla knoppar så fort den bara kan. Vissa av blommorna öppnar sig vid en mindre storlek och får därför en mindre diameter, och de knoppar som är kvar utvecklas mycket snabbare än vanligt.

På ett sätt är det tråkigt, eftersom det är en varning om att plantan inte kommer ha några blommor (eller bara någon enstaka) kvar om en månad, men på ett annat sätt är det helt underbart med doften som blir så mycket starkare med så många blommor. Blommorna i sig är förstås vackra med.

Min planta är lite sliten efter vintern, då den inte fått extraljus i år. Hoya pauciflora vill ha ganska ordentligt med ljus för att trivas -ett vanligt fönster går utmärkt, men ett norrfönster under en lång vinter i Sverige är att tänja på gränserna lite. Å andra sidan går det ju faktiskt fint, eftersom en planta som mår bra kan klara lite stress ett tag. Och med vårens återvändande ljus har nya rankor och blad dykt upp i burret och visat att den nog allt klarat sig fint igenom vintern.

De lägre rankorna som hänger nedanför ljuset drabbas förstås värst, och aborteras ofta hos mig om jag inte hinner lägga upp dem igen över plantan. Men det är inget hinder för blomningen och kala rankor kan ha 3-4 blommor i rad där de hänger. Blommorna tenderar att vara extremt vita (förutom den vinröda bikronan förstås) men kan ibland få vackra rosa fläckar som skiner igenom från baksidan.

Den här arten är värd att skaffa enbart för doftens skull, som är min favoritdoft hittills. Det finns förstås andra underbara dofter hos hoyor, och en del kanske är snäppet bättre, men ingen annan Hoya blommar lika pålitligt och håller doften lika länge som denna hos mig.