Men de såg ju större ut…

Det allra mesta ser större ut på bild, men vanligtvis är inte avvikelsen så stor att det spelar någon större roll. Två gånger har jag dock blivit oerhört överraskad över hur små blommorna blir. Jag övervakar glatt knopparna som jag tror har en del tid kvar att växa, och så öppnar de sig plötsligt och avslöjar söta, men ack så små blommor. Den första syndaren är Hoya mindorensis, som faktiskt alldeles nyss blommade för första gången. Blommorna är oerhört luddiga och söta och jag tror nog de flesta har sett en bild på en inzoomad flock -men flocken är i verkligheten bara en 2-3 centimeter i diameter.

Det här är klonen som kallas mindorensis (Red Star) men blomfärgen går inte att använda för att avgöra klon eftersom den varierar så kraftigt för den här arten. Jag tycker generellt bladen är underskattade hos mindorensis som får fint runda blad, ibland med ganska ordentligt med silver, och ofta kan bli rödtonade. Jag hade dock trott att blomflocken åtminstone skulle vara dubbelt så stor.

Den andra syndaren är Hoya rintzii. Den här blomflocken får rum på min tumnagel, så illa är det! Fullare flockar blir något större (och ser faktiskt väldigt häftiga ut, täta och runda) men inte mycket. Den här klonen av rintzii säljs ibland felaktigt som Hoya perakensis, helt utan grund. Den har väldigt trevliga blad och jag är ganska förtjust i den. Första gången den blommade tappade jag den i golvet, så det blev ingen presentation gjord av den. Men tur i oturen så tappade jag den i samband med att jag förberedde min samplantering i hallen, och därför fick den tillfälligt hoppa ner där. Det är jag glad för, för den har varit lycklig där och fick stanna permanent.

Naturligtvis har jag inte hunnit knåpa ihop några sidor till dem, men Hoya sp. SLM-04 som stod tidigare i kön har faktiskt fått en nu.