Två ulliga från Sulawesi
Låt mig presentera Hoya sp. Sulawesi (nr 1) och Hoya sp. Sulawesi (nr 2). De kom hem förra sommaren och har redan hunnit med att blomma. Båda är oidentifierade, och från Sulawesi, och därför betecknas de likadant. En av de mer frustrerande upplevelserna som odlare av mer sällsynta växter är att kunna hitta en speciell klon, eller försöka reda ut ursprunget hos en klon, med inget mer än en väldigt vid lokalitet som Sulawesi (eller Kalimantan, eller PNG… med mera). Har man tur finns ett ID-nummer som inte blivit förstört (med förstört menar jag att det satts på andra liknande plantor likt ett namn, och därmed blivit förstört som individspecifikt identifikationsnummer). Finns inget nummer får man hoppas att det finns övrig info som får hänga med tills dess plantan blir identifierad. Med Hoya sp. Sulawesi (nr 2) kom faktiskt en beskrivning som info, och jag köpte den som Hoya sp. Sulawesi (nr 2, Apple Green). Nu är inte det något som verkar stämma med mina odlingsförhållanden, men den kommer få behålla den informationen ändå för att göra det lättare att särskilja den från andra oidentiferade från Sulawesi.
Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan den blir identifierad. Jag tycker den påminner om Hoya ischnopus, i alla fall så mycket att jag inte höjt på ögonbrynen om någon kallat den det, men ögonen kan bedra en.
Jag hade förväntat mig att blommorna skulle vara ljusgröna och rosa med tanke på beskrivningen, och när den precis öppnade sig var den aningen gulgrön. Med tiden blev den dock mer och mer gul och kunde knappast beskrivas som grön. Blommorna höll i 10 dagar, men de sista dagarna var blommorna ganska slitna och såg inte så imponerande ut.
För att vara hyfsat tunnbladig, något jag egentligen inte premierar, så är bladen ganska trevliga. Den får en distinkt rand en bit innanför kanten på de yngre bladen, och tydliga ljusare nerver. När bladen blir äldre mörknar de och randen och nerverna blir svårare att urskilja.
Hoya sulawesi (nr 1) är också ganska intressant, och har på många sätt flugit under radarn på grund av storkusinen Hoya sulawesiana, som den påminner om. Och det med rätta, eftersom sulawesiana helt enkelt slår lite högre -beroende på vad man föredrar, som alltid. Den har ju redan visats upp här tidigare, men lite fler bilder skadar ju aldrig.
Den har urgulliga mycket ulliga blommor som är plattare i bikronan än sulawesiana. Blommorna är också mycket mindre. Annars är de ganska lika för det blotta ögat. Bladen är ljusgröna, hårda och får en väldigt attraktiv böjd och kupad yta. Det här är en växt som bara behöver en liten liten förbättring för att bli en fantastisk sort: för mig hade det räckt med lite mer silverfläckar för att den hade gått från ”intressant” till ”underbar”.
Den blommade dessutom snabbt hos mig: bara efter ett halvår kom de första blommorna, och den har sedan dess blommat om. Båda dessa hoyor fanns på listan över hoyor som jag ville blomma och se i verkligheten, men kanske inte nödvändigtvis behålla. Men båda har visat sig vara snälla på att växa och blomma, och det finns ibland inget som höjer en växt så mycket som hur snälla de är att odla.
