När dagarna blir längre… (bladen)
Jag hade kunnat valt att visa många olika sorters blad i sol, men jag tror vi alla vet precis vilka blad jag kommer visa: vackra, rödtonade blad. Nu har jag alldeles för många för mitt eget bästa, så jag har valt tre favoriter från fönstren där de bara får naturligt ljus. Först ut blir Hoya benchaii.
Jag har tidigare skrivit på dess sida hur irriterande det var att få till fina röda blad på den, men i år har den verkligen släppt loss tyglarna. En stor anledning till det är nog att våren har varit väldigt kall i Sverige. Det har gjort att fönster och dörrar hållits stängda, och paradoxalt nog att fönsterna aldrig varit varmare med solen som skiner på hela dagarna.
Jag tror också att det kan vara en mognadsfråga. Den har alltid haft en ganska sävlig takt, men i vår så har den växt fortare än någonsin, och plötsligt dyker det upp blomställningsskaft från alla rankor. Dessutom har den blommat om och är nu inne på den tredje oavbrutna blomningen. Det är knappt att jag vågar andas på den.
Jag tycker mycket om hur rödfärgningen har tagit sig uttryck med. På bilder ser det väl inte fantastiskt ut, men i verkligheten när man kan uppleva de väldigt grova bladen passar den rostiga looken extremt väl, precis som de mörkare baksidorna. Den del av platan som är vänd mot rummet är betydligt mindre röd, men baksidorna ger ändå en fin variation i färgen.
Mitt andra väl är väl egentligen varken förvånande eller några konstigheter: Hoya ’Tequila Sunrise’ bjuder på rödtonade blad till sommaren. De gröna nerverna och hur vackert det röda sprider sig på bladen gör den bara utsökt tycker jag. Hos mig förlorar den det mesta av den röda färgen när det blir varmare, men det gör den å andra sidan till en perfekt vårhoya.
En av de saker jag uppskattar med den är hur stora blommorna faktiskt blir. De håller inte så länge, men de syns åtminstone när de är öppna. Dessutom doftar den trevligt.
Den har inte blivit väldigt mycket större sen förra året, men så blev den också klippt en del då. I år ska den nog få vara ifred och få lite storlek.
Till sist så har min vackra Hoya sp. aff. scortechinii (UT001) verkligen rest sig till skyarna under våren. I mer än ett år har den skickat ut sina tunna, tunna sytrådar till rankor överallt, men det har sällan blivit blad på dem, både för att den varit lite seg men också för att dessa stackars sytrådar tenderar att förolyckas hemma hos mig.
De röda nerverna gör den verkligen iögonfallande i vilket Hoya-samling som helst, skulle jag nog våga påstå. Dessutom har jag fått ett par blad med några extra stänk silver och kombinationen röd, grön och silverfläckig gör den oerhört speciell för mig.
Även baksidan är ytterst attraktiv, så det är ingen planta man vill ställa i ett hörn. Fast den var nog nära att hamna där ett tag, när den inte ville sätta fina blad utan höll sig och skvalpade nere i krukan med nakna antenner överallt.
Blommorna är sockersöta, och doftar honung, men de är nog lite för små i mitt tycke för att kunna bära plantan. Så lämpligt att de inte behöver det heller, i det här fallet.
